Sida:Psalmboken (1819).djvu/276

Den här sidan har inte korrekturlästs

Och sedan trygge möta
Hvad helst du förelagt.

5. Hvad helst du ger och tager,
Är du dem trognom blid,
Och dem ej undandrager
Din hand i nödens tid.
O Gud! ditt namn vi prisa
Och trösta på din nåd.
När nöden gjort oss visa,
Så kommer hjelp och råd


I långvarig torka.

6_D21 memkors
9 Fader. him-
lars Gud, För lñilkens
minsla ord och bud De
hårda be gen smälta bon
Ocirsjel va hafvet blif
var torrt! -
2. Du han. o Herre!
låttelig Befalla skyn att
I .
0 pna 313; Du kan, o
erre! när du vill., Din
himmel åter sluta till.
5. Du, Herre! märker
mer än vi , Du, ser hvad
nöd vi åre i: r sygud
har det dock v'a'l ior-
tient, Att du din kärlek
.fi-ån oss våndt, A
4. Det goda, af din
hand vi fått, Du sex-hur
det har Ijenat blott Till

oss 'din nåd.
5. Kring grörlan, som
förlorkad står. Ditt folk,

0 Gud' bedrönadz går!

Och tånkernu med skräck



och qval Påçina svåra
a'ynders A tall ,

6-. O Gud !' med ån-
ger, bön och bot Wi
Ödmjukt falleåtill din Fot.
Se till vår iemmer, brist
och ned, OCLI gif 055 än
ett dagligt brod.

7. Wi åre barn , som
hcdie dig I Jesu namn
så hjerlelig. Ditt hjerta

G 0 .c

rores, (ro v1 Vlsst, Så
u'dt 'vi nåmue Jesum
Christ. -

8. Kröu året, Herre!

med allt godi ?Gif :lagg
01h must i ymnigt mått.
Ack! vederqw-ck den us-
la sz'ul , Och sorgsna hjer-
tan återiglåd. '
-9. Wi Ryan då ditt
_fadersris Och säga evigt
Iof och pris. Gif, Her-
re! hvad vi bedie om,
Och med ett nådigt bi-e
stånd kom.

(H. Spegel)


Tackságelse efter råga.

Sin suck natu-
3 970 ren skick ar
Till digV 0 Gud'! från
brända fält. AF solens

, hela blickar Förtåid. sitt
missbruk och till ofvervmufmd Mamman Kallt.
dåd; Ty midnndrar dulhiorden svalka

.Ei
hämtar

Wid_ tråxlérs höljda s'am,

Och _v'illebråtle't flämtar

Sin nod ur skngaau fram:
Då du› från himlens sk var

  • › Ost