Sida:Psalmboken (1819).djvu/336

Den här sidan har inte korrekturlästs

530 Christel_ Sinne-och ,Förhule

Split och afund, våld och list,
Hunger, törst, behof och brist,
Från Guds boning utelyckta,
Skola från mitt väsen flykta.

6.
Sol och måne ej regera
Tidens lopp i denna rymd.
Himlarunden der ej mera
Är af nattens skuggor skymd:
Herren blifva skall mitt ljus,
Och min boning Faderns hus;
Sanningens och nådens källa
Skall min åtrå tillfredsställa.

7.
Widden af Guds verk och ära,
I oändlighetens famn,
Skall i evig tillvext lära
Mig att dyrka rätt hans namn.
Mera fast i Guds förbund
Skall jag slutas hvarje stund:
Hvarje tanke honom hylla,
Och han sjelf mitt hjerta fylla.

8.
Låga jord, vik från mitt öga
Med din dårskap, med din flärd,
Blott en blick upp till det höga,
Mer än all din prakt är värd.
Dig, o Jesu! tillhör jag.
Herre, är det ditt behag,
Wärdes snart min pröfning ända,
Att jag må till himlen lända.

regera -Tidena lopp i denna rymd. 'Himlarun- den der ei mera

2. I himmelen , ihim-

melen Hvad klarhet,h3g och ren! Ei sjelfva so- l'en liknar den Uti niiddags<ken. 1 r af som aldrig nedergår Och

sitt Dm sol,

nattens skuggor skymd .evigt ,oförmörkad står,

Herren blifva skall min lins, Och min boning Full-ens hus; Sanningens och nådens källa Skall min ålrå tillfredsställa.

'7, “Udden af Guds verk Och ära, I_ oänd- lighetens famn. Skall i evig tillvext lära Mig attdyrka rätt hans nanån. Mera fast i Gu_d3\ l0r› bund Skall jag slutas ivarje atund: Hvarje tan- e honom hylla, Och han sielf mittlijerta fylla

8. Igåga iord! vik från milt oga Med din dår- skap', med ;lin Hård, Blotgen blick upptill det hoga, Mer än all din frakt.,.år vård Dig, 0 em! tillhör jag, Herre år det ditt behag, Wår-

lea snart'min prölning

anda, Att jag må till himlen låmla,

Der Herren hyr, Hur härlig blifver ullheten? Hur ontsåglig

himmelen , ihimmelen.

Stor! Der fkmigte mot

Gud siell'

r Herren Zebaorh.

5. I himmelen, i him- melen- Hvad sålla utan

all Af englarne och helk'

lgonen Hvad glansi äran! sal! Min siÃl skall blif- va dessa lik, Af evighe- tens skahr rik . Hos llerran Zebaolll.

4 -I himmelen, ihiui- melen Maen inga tårar ser, Ei daden, ei for- gångelsen Der skola hår- ja mer. llersb'rnkes fröjd \ och härlighet Och frid nrh ol'orgänglighetAfHer- ran Zebaoth.

5. I himmelen , i him- melen 'En sållhet'du be- redt S.m intet dra hrör- de än. Och intet 033 sett, Ej ningen af ett dödligt bröstd_ Ej sjgn- gen ;af en dodligs most, O Herre Zebamh!

6. l himmelen, ihim- melen , Sjelf alla väsen: Far, Med Sonen och Hug- avalaren, En evig boning har: Ett trefaldt Helig -


sjunga der, Då himla-