Den här sidan har korrekturlästs
84
Återlösningen.

Dödsens fruktan är fördrifven,
Döden är uppsvulgen blifven.

9. Upp, min själ, min munn och tunga!
Upp, mitt hjerta och min röst!
Till att prisa och lofsjunga
Jesum, som oss återlöst,
Jesum tacka och berömma,
Jesu godhet aldrig glömma!

(Franke. Ollon.)

9) Jesu himmelsfärd.

113.

Till härlighetens land igen
Jag ser dig, Jesu! fara;
Men jag på jorden måste än
En gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här;
Mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går:
Ack, Herre! huru länge?
Men dit mitt öga icke når,
Min ömma bön sig tränge;
Min suck, osäglig, innerlig,
Skall dela skyn och hinna dig.

3. En skymt jag då i trone ser
Utaf det goda landet,
Der du från mig ej skiljes mer,
När, löst ur syndabandet,
Bland helgonen jag, fri och glad,
Får bo i lefvande Guds stad.

4. Der uppe är det ingen natt
Och ingen gråt och smärta;
Deruppe är min högsta skatt:
Där vare ock mitt hjerta.
I himlen hos min Frälsare,
Der vare min umgängelse.

5. Och, som du for, du komma skall,
O Jesu! hit tillbaka.
Jag akta vill uppå mitt kall,
Jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag;
Men dagligt dig förbidar jag.

6.Och salig är den tjenaren,
Som du så finner göra,
När sist du komma skall igen:
Du honom lofvat föra
Till ära och odödlighet
Uti din Faders härlighet.

114.

Du som oss frälst ur syndens band,
Ur dödsens natt och afgrunds brand!
Du höjs från vansklighetens land
Till ära på Guds högra hand.

2. Du Fadrens värf fullbordat har
Och till din Faders boning far,
Men är osynlig hos oss qvar,
När skyn dig från vår åsyn tar.

3. En Herde för din dyra hjord,
Du än bland oss skall varda spord,
Igenom Andan och ditt ord
Och dopets bad och nådens bord.