den grad förfinadt politiskt system, att han understundom öfverlistade sig sjelf, genom att gifva vika för dess ingifvelser.
Men intet porträtt är väl så mörkt, att det ej har sina ljusare skuggor. Ludvig insåg Frankrikes bästa och befordrade det troget, så länge det ej kom i strid med hans eget. Han förde landet trygt i hamn undan stormarne af det krig, som fick namn af »kriget för allmän välfärd» och hvarigenom det af de stora kronvasallerna mot deras länsherre ingångna, mäktiga och farliga förbundet sprängdes och skingrades: ett företag, som hvilken annan konung som helst, af en mindre försigtig och betänksam karakter och af ett djerfvare, mindre illslugt sinnelag än Ludvig XI, skulle hafva misslyckats i. Han hade äfven några personligt intagande egenskaper, som ej voro oförenliga med hans karakter såsom offentlig man. Han var glad och skämtsam i sällskap; smekte sitt offer, likt katten, som svänger med svansen, då den är i begrepp att gifva det bittraste sår, och ingen var skickligare än han, att ådagalägga förträffligheten af de låga och sjelfviska bevekelsegrunder, hvarmed han sökte ersätta de ädlare motiver till äflan, hans företrädare hemtat från riddare-tidens högsinta anda.
I sjelfva verket hade riddarväsendet vid denna tid börjat föråldras och hade, äfven då det stod i sin blomstring, i sina grunddrag haft något så öfverdrifvet och fantastiskt, att det företrädesvis lämpade sig till skottafla för åtlöjet, så snart det, liksom andra gamla moder, började komma ur bruk och begabberiets vapen kunde riktas mot det, utan att väcka den vedervilja och afsky, hvarmed man i ett tidigare skede skulle hafva ryggat tillbaka för ett sådant angrepp som för en slags hädelse. I femtonde århundradet hade en klass bespottare uppstått, som förmenade sig genom andra medel kunna ersätta hvad som var verkligt nyttigt i riddarväsendet och som sökte sprida en löjlig dager öfver dessa till ytterlighet drifna, stränga åsigter om heder och dygd, hvilka öppet stämplades såsom orimliga, derför att de voro danade efter en urbild, allt för fullkomlig för att göra dem brukbara för felaktiga menniskobarn. Om en ädel och högsint yngling föresatte sig att forma sitt lif efter sin fars åsigter om
