medel arbetade på att bringa dem till underdånighet under sina respektiva herravälden. Medan Ludvig sålunda å ena sidan öfverlistade och kufvade sina egna upproriska vasaller, arbetade han å den andra hemligen på att hjelpa och uppmuntra de stora flandriska handelsstäderna att resa sig mot hertigen af Burgund, hvartill deras rikedom och lättretlighet gjorde dem särdeles benägna. I de skogigare distrikterna i Flandern afkastade hertigen af Gueldern och Wilhelm de la Marck, för sin grymhets skull äfven kallad Ardennernas Vildgalt, en riddares och adelsmans vanor, för att utöfva en vanlig röfvares råa våldsamheter.
Bland ett sådant öfverflöd på materialier var det svårt att utvälja det som för läsaren skulle blifva fattligast och mest underhållande, och författaren får beklaga, att, ehuru han gjort frikostigt bruk af sin rättighet att afvika från den verkliga historien, han likväl är mäkta tveksam, hurvuvida han bragt sin berättelse uti en roande, helgjuten och tillräckligt begriplig form. Ehuru sjelfva fakta äro diktade, så fattas likväl intrigens hufvudmoment lätt af hvar och en som är det ringaste bekant med feodalsystemet. En feodal-herres rättighet att bestämma om en qvinlig vasalls giftermål var en allmänt erkänd sak, och ehuru detta kan tyckas stå i strid med både mensklig och gudomlig lag, som säger att giftermålet skall vara en fri handling, så förklaras detta genom den grundsatsen, att länsherren var den ursprunglige gifvaren af länet och derför intresserad i, att genom vasallens giftermål ej deri skulle insättas någon emot länsherrn fiendtligt sinnad person, ehuru det å andra sidan ganska väl kan försvaras, att denna rätt att bestämma en vasalls val af make endast kan hänföras till det öfverhufvud, som ursprungligen meddelat länsrätten. Det är derför ej någon så stor osannolikhet i, att en vasall under Burgund flyr till konungen af Frankrike och söker beskydd hos denne, under hvilken hertigen af Burgund sjelf var en vasall, ej heller är det något synnerligt afsteg ifrån sannolikheten att påstå, att Ludvig, samvetslös som han var, skulle haft för afsigt att narra flyktingen till någon förening, som kunde blifva, om ej farlig, åtminstone besvärlig för hans fruktansvärde slägtinge och vasall i Burgund.
Abbotsford. 1 Dec. 1831.
