Sida:Quentin Durward 1877.djvu/216

Den här sidan har korrekturlästs

174

som han kan kalla sitt eget, och då detta är ett ypperligt tillfälle att förskaffa sig det genom giftermål, så tänker jag, att han, Pasques-dieu, nog hittar på utväg att både fria och gifta sig, utan att det å vår sida behöfs mer än en vink. Hertigen af Burgund skall sedan få en sådan tagg i sin sida. att ingen lansett i vår tid så lätt skall skära ut den. Är Ardennernes Vildgalt, hvilken han redan gjort biltog, förstärkt genom besittningen af den sköna damens länderier, slott och herskap och förbunden med de missnöjda Lüttich-borna, hvilka vid min heder i så fall ej skola blifva obenägna att välja honom till anförare, — låt Carl sedan tänka på krig med Frankrike, om han vill, eller rättare, må han tacka sin lyckliga stjerna, om ej det krigar med honom. Nå, hvad tycker du om den planen, Olivier, hä?»

»Den är förträfflig?» sade Olivier, »om jag undantar den dom, som öfverlemnar damen åt Ardennernas Vildgalt; ty vid min själ. om man afräknar ett litet yttre sken af ridderlighet, vore inte general-profossen Tristan den bättre brudgummen at de två.»

»Nyss föreslog du barberaren, mäster Olivier», sade Ludvig, »men så förträffliga män vännen Olivier och gufar Tristan än äro i råd och dåd, så äro de ej något ämne att göra grefvar af. Vet du inte, att borgarne i Flandern värdera börd hos andra just derför, att de sjelfva sakna den? En plebejisk pöbel fiskar alltid efter en aristokratisk anförare. Den der Ked eller Cade, — eller hvad de kallade honom för, der borta i England, sökte narra sitt skurkaktiga slödder efter sig genom att föregifva sig vara af Mortimers blod. Wilhelm de la Marck härstammar från furstarne af Sedan, hvilkas blod är lika ädelt som mitt eget. — Men nu till saken. Jag måste förmå damerna de Croye till en skyndsam och hemlig flykt under säker betäckning, och detta skall ej bli svårt, då jag blott behöfver låta dem förstå, att jag eljest ej har annat val än att utlemna dem till Burgund. Du måste hitta på något medel att underrätta Wilhelm de la Marck om den riktning, i hvilken de komma att färdas, hvarefter han sjelf får välja ort och tid att framföra sitt frieri. Jag vet en person, som just passar till att åtfölja dem på resan.»