Sida:Quentin Durward 1877.djvu/343

Den här sidan har korrekturlästs
301

bordet, sammanblandade med stora lädertumlare och dryckeshorn af det simplaste slag.

Vi vilja endast tillägga ett ohyggligt drag och öfverlemna sedan åt läsarens fantasi att fylla taflan. Midt under all den tygellöshet, som de la Marcks soldater tilläto sig, hade en lansknekt, som under slottets stormning utmärkt sig för sitt mod och sin djerfva tapperhet och som ej fått någon plats vid bordet, fräckt ryckt åt sig en stor silfverbägare och tagit den med sig under förklaring, att den skulle hålla honom skadeslös för den förlust han lidit genom att ej få deltaga i festen. Anföraren skrattade, så att hela kroppen skakade, öfver ett infall, som så väl öfverensstiimde med sällskapets karakter; men då en annan, hvilken, som det tycktes, ej hade samma anseende for djerfhet i striden, vågade taga sig samma frihet, gjorde de la Marck genast slut på ett praktiskt skämt, som eljest inom kort skulle beröfvat hans bord alla dess värdefullare prydnader. —— »Dunder och blixt!» utropade han; »de som ej våga vara män, då de gå emot fienden, få heller inte göra anspråk på att vara tjufvar bland vänner. Hvad! Din oförskämda poltron; du, som väntade på öppnad port och nedfäld vindbrygga, medan Konrad Horst banade sig väg öfver graf och vall, understår dig att vara näsvis? Häng upp honom vid salsfönstrets galler och låt honom slå takten med fötterna, medan vi tömma en bägare för hans lyckliga resa till helvetet!»

Denna dom verkstäldes nästan lika hastigt som den uttalades, och inom ett ögonblick vred uslingen sig i sista dödsryckningarna vid fönstrets gallerstänger. Då Quentin och de andra inträdde i salen, hängde hans kropp ännu qvar der, och uppfångande det matta månskenet, kastade den på golfvet en obestämd skugga, hvars form dunkelt antydde den hemska naturen af det föremål, som frambragte den.

Då syndikus Pavillon från mun till mun anmäldes i denna larmande församling, sökte han, såsom det anstod hans anseende och inflytande, antaga en vigtig och obesvärad uppsyn, hvilken dock det vilda stojet omkring honom och anblicken af det rysliga föremålet i fönstret gjorde det mycket svårt för honom att bibehålla, trots alla upp-