Sida:Quentin Durward 1877.djvu/345

Den här sidan har korrekturlästs
303

ker gosse, som det påstods en naturlig son till den vildsinte de la Marck, och hvilken han ibland visade tillgifvenhet och äfven ömhet. Gossens mor, som varit en utmärkt vacker qvinna, hade dött af ett slag, som hennes vilde älskare tilldelat henne i ett anfall af rusighet eller svartsjuka, och som hennes öde hade förorsakat honom så stora samvetsagg, som det var honom möjligt att känna, kan man till en del tillskrifva denna omständighet hans tillgifvenhet för det efterlefvande barnet. Quentin, för hvilken biskopens gamla kaplan omtalat detta drag af de la Marcks karakter, stälde sig så nära som möjligt intill nämnde yngling, besluten att på ett eller annat sätt göra honom antingen till en gislan eller en beskyddare, om intet annat räddningsmedel funnes.

Medan alla med spänd förväntan afvaktade hvad som komma skulle, hviskade en af Pavillons följeslagare till Peter: »sade inte husbond' att den der slinkan var hans dotter? Men inte kan det vara vår Trudchen.[1] Den här smärta tösen är sina goda två tum längre, och der tittar en svart hårlock fram under hennes slöja. Vid St. Michael, man kan lika väl kalla en svart tjurhud för ett hvitt qvigkalfskinn!»

»Sch! sch!» sade Peter, hastigt finnande sig. »Än se'n då? Om det också skulle falla husbond' in, att utan matmors vetskap stjäla sig ett stycke ungt vildt ur biskopens park, anstår det derför mig eller dig att spionera på honom?»

»Det vill jag visst inte, broder», svarade den andra; »ehuru jag aldrig skulle kunnat tro honom om att blifva tjufskytt på gamla dar. Sapperment, en sån skygg dufva hon är! Se hur hon hukar sig ned på den der bänken, bakom folks ryggar, för att undvika soldaternas blickar. Men håll! Hvad ärna de nu göra med den stackars gamla biskopen?»

Medan han talade, släpades biskopen af Lüttich, Ludvig Bourbon, af en rå soldatesk in i salen af sitt eget palats. Det oordnade tillståndet af hans hår, skägg och klädsel vittnade om den misshandling, han redan undergått,

  1. Läsaren torde observera att namnet Trudchen användes såsom smeknamn i stället för Gertrud.