Sida:Quentin Durward 1877.djvu/353

Den här sidan har korrekturlästs
311

grefvinnor och hemlighetskram, hvilket, för så vidt jag vet, kan komma att kosta mig halfva min förmögenhet och halsen till på köpet!»

Quentin kunde ej längre tiga, utan försäkrade honom, att hvilken fara eller förlust, han än kunde komma att ådraga sig å den unga dams vägnar skull, som nu stode under hans beskydd, skulle allt med tacksamhet erkännas och, så vidt möjligt vore, återgäldas.

»Stor tack, herr bågskytt, stor tack», svarade mynheer Pavillon; »men hvem har sagt er, att jag af er hand önskade någon återbetalning, för det jag gör min skyldighet som hederlig karl? Jag beklagade endast, att det kunde komma att kosta mig det eller det, och jag hoppas jag har lof att säga så mycket till min löjtnant, utan att dervid anses förebrå någon hvarken min förlust eller min fara.»

Quentin slöt af dessa ord, att hans närvarande vän tillhörde den talrika menniskoklass, som i knot uttaga sin belöning för de tjenster, de bevisa andra, utan att mena någonting annat med dessa klagovisor, än att gifva en högre föreställning om värderikheten af hvad de uträttat, hvarför han iakttog en klok tystnad och lät borgmästaren för sin löjtnant utbreda sig öfver den risk och förlust han ådragit sig genom sina oegennyttiga tjenster och sitt nit för det allmänna bästa.

Sanningen var, att den hederliga borgaren kände sig hafva förlorat litet af sitt anseende genom att låta den unge främlinen öfvertaga hufvudrollen vid den kris, som egde ryn i slottssalen på Schonwaldt, och huru belåten han än för tillfället varit med den verkan, som Durwards mellankomst åstadkommit, tyckte han likväl, vid närmare eftersinnande, att han lidit en minskning i sitt anseende, hvarför han sökte skaffa sig ersättning genom att öfverdrifva sina anspråk på sitt lands tacksamhet i allmänhet, sina vänners i synnerhet, och ännu synnerligare på grefvinnan de Croyes och hennes unge beskyddares.

Men då båten stannade vid ändan af hans trädgård och han lyckligt och väl med Peters bistånd kommit i land, tycktes det, som beröringen med hans egen tröskel med ens skingrat dessa känslor af egenkärlek och sårad stolthet och förvandlat den om sitt anseende afundsjuke demagogen till en hederlig och gästvänlig värd. Han