332
»Herr grefve», svarade Isabella, »låt mig utan vidare omsvep få veta, om jag är er fånge och hvart ni ärnar föra mig.»
»Ni vet nog, ni dåraktiga barn», svarade grefven, »huru jag skulle vilja besvara den frågan, om det berodde på mig; men ni och er fjolliga, giftaslystna tante ha på senare tiden gjort ett så fritt bruk af era vingar, att jag fruktar, att ni måste finna er i att för någon tid hafva dem stäckta i bur. Hvad mig beträffar, är min pligt, och den är sannerligen inte angenäm, uppfyld, när jag fört er till hertigens hof i Peronne, hvarför jag anser nödigt öfverlemna befälet öfver denna rekognoscerings-trupp åt min brorson, grefve Stephan, medan jag återvänder med er dit, helst jag tror ni kan behöfva någon, som lägger sig ut för er — och jag hoppas den unga vildhjernan skall uträtta sitt uppdrag med förstånd.»
»Är det så, kära onkel, att ni betviflar min förmåga att anföra soldaterna, så blif ni qvar hos dem, och jag skall blifva grefvinnan Isabella de Croyes beskyddare», sade grefve Stephan.
»Ja, nog tror jag det vore en förträfflig förändring i min plan, min kära brorson, men jag tror det är bäst vi låta den vara som jag uttänkt den. Var likväl god erinra er, att ert göra här ej är att jaga och nedsticka dessa svarta svin, hvartill ni nyss tycktes hafva en synnerlig kallelse, utan att skaffa mig säkra nyheter om hvad som pågår i lüttichska landet, hvarom vi hört så underliga rykten. Låt tio lansar följa mig, och behåll resten under ert befäl.»
»Ännu ett ögonblick, kusin Crèvecœur», sade Isabella; »då jag nu ger mig fången, så låt mig åtminstone betinga mig säkerhet för dem, hvilka bistått mig under mina missöden. Tillåt den här gode mannen, min trogne vägvisare, att oskadd återvända till min födelsestad Lüttich.»
Crevècœurs genomträngande ögon fästes ett ögonblick skarpt på Glovers ärliga, breda fysionomi. »Den här gode mannen», sade han derefter, »tyckes verkligen ej hafva något ondt i sig, och min brorson skall taga honom med sig, så långt han inrycker på det lüttichska området, och sedan lemna honom sin frihet.»
»Glöm ej att helsa den goda Gertrud från mig», sade
