340
antingen fått dem säkert i sina klor, eller allra sist sedan de blifvit tömda.»
Grefven gjorde honom derefter en mängd frågor rörande de båda damernas förhållande under resan, den grad af förtrolighet de tillåtit Quentin sjelf, jemte flere dylika retsamma omständigheter, så att den brydde och förtretade ynglingen knapt var i stånd att dölja sin förlägenhet för den skarpsynte krigaren och hofmannen, som hastigt gjorde min af att lemna honom, i det han sade: »hm — det är som jag trodde, ser jag, åtminstone på ena hållet; jag hoppas att den andra parten bättre tagit sitt förnuft till fånga. Se så, herr väpnare, sporra er häst och rid förut, medan jag stannar bakefter och talar några ord med grefvinnan Isabella. Jag tror mig nu hafva erfarit så mycket af er, att jag kan tala med henne om dessa sorgliga tilldragelser, utan att såra hennes finkänslighet, ehuru jag något litet retat er egen. — Håll likväl, min herr kavaljer — ett ord innan ni går. Jag gissar ni haft en lycklig resa genom féernas land, full af idel hjeltelika äfventyr, himmelshöga förhoppningar och vilda, poetiska drömmar, liksom féen Morganas trädgårdar. Glöm allt detta, unge krigare», tillade han, klappande honom på axeln. »Kom blott ihog den der unga damen såsom den högborna grefvinnan de Croye — glöm henne som en kringvandrande fröken, och hennes vänner — en af dem kan jag ansvara för — skola å sin sida endast ihogkomma de tjenster, ni gjort henne, och glömma den orimliga belöning ni haft den djerfheten att motse.»
Ursinnig öfver, att han ej varit i stånd att för den skarpsynte Crèvecœur dölja känslor, hvilka denne tycktes anse som löjliga, svarade Quentin förtrytsamt: »herr grefve, då jag behöfver ert råd, skall jag bedja er derom; då jag begär ert bistånd, blir det tids nog att bevilja eller afslå det; när jag fäster ett synnerligt värde vid ert omdöme om mig, blir det ej för sent att yttra det.»
»Åhå!» sade grefven; »jag har kommit mellan Amadis och Oriana och måste bereda mig på en utmaning inom skrankorna!»
»Ni talar derom, som vore det en omöjlighet», sade Quentin. »När jag bröt en lans med hertigen af Orleans, var det emot ett bröst, hvari flöt ett bättre blod än i en
