Sida:Quentin Durward 1877.djvu/422

Den här sidan har korrekturlästs

380

»Det var en skral qvickhet, min vän Tiel», sade hertigen; »men dårar eller visa, här komma de uteblifne.»

I detsamma inträdde Comines och d'Hymbercourt i rummet, och sedan de betygat de båda furstarne sin vördnad, intogo de stillatigande de platser, som blifvit lemnade lediga för deras räkning.

»Bevars väl, mina herrar!» ropade hertigen till dem, »er jagt måste antingen ha varit mycket god, eller ochså mycket dålig, eftersom den kunnat qvarhålla er så sent. Philip des Comines, ni är nedslagen — har d'Hymbercourt vunnit ett så högt vad mot er? — Ni är filosof och borde ej bry er om en motgång. Vid St. Georg, d'Hymbercourt ser lika bedröfvad ut som du! Hvad står på, mina herrar! Ha ni ej fått något vildt? Eller ha ni förlorat edra falkar? Eller har en trollpacka sprungit öfver vägen för er? Eller ha ni i skogen mött den vilda jägarn? På min ära se ni ej ut, som ni kommit till en begrafning och ej till en festmåltid.»

Medan hertigen talade, voro allas ögon riktade på d'Hymbercourt och des Comines, och som de ej voro af det slags menniskor, hos hvilka ett sådant uttryck af ängsligt svårmod är något vanligt, blefvo den förlägenhet och nedslagenhet, som stodo målade i deras ansigten, så betydelsefulla, att skrattet och munterheten, som stiga till en ansenlig höjd genom de flitigt cirkulerande ypperliga vinerna, småningom tystnade, och utan att någon egentligen kunde angifva orsaken till denna förändring, talade alla blott i hviskningar till hvarandra, liksom de väntat någon sällsam och vigtig nyhet.

»Hvad betyder denna tystnad, mina herrar?» sade hertigen, höjande sin af naturen barska röst. »Om ni medför dessa besynnerliga blickar och denna ännu besynnerligare tystnad till vår fest, så såge jag hellre, att ni vore qvar i mossarna, letande efter hägrar, eller snarare efter morkullor och ugglor.»

»Nådige herre», sade des Comines, »just som vi stod i begrepp att återvända hit från skogen, mötte vi de Crèvecoeur

»Huru?» sade hertigen; »redan tillbaka från Brabant? — Men han fann väl allt der efter önskan, vill jag hoppas?»