Sida:Quentin Durward 1877.djvu/442

Den här sidan har korrekturlästs

400

än af de öfrige helgonen, hvilka han oftare gjort till förtrogna af sina brott i detta hänseende.

Sedan konungen på detta sätt renat sitt samvete, eller snarare hvitmenat det som en grift, stack han ut hufvudet genom salsdörren och kallade Balafré in till sig.

»Tappre krigare», sade han, »du har tjenat mig länge och njutit föga befordran. Vi befinna oss här i en belägenhet, der det för mig gäller lif eller död; men jag skulle ej gerna vilja dö som en otacksam man, eller, såvida helgonen vilja förläna mig makt dertill, lemna en man obelönt eller en fiende ostraffad. Nu har jag en vän att belöna, och det är du sjelf, och en fiende att straffa efter förtjenst, och det är den der nedriga, förrädiska bofven, Martius Galeotti, som genom sina lögner och skenfagra förespeglingar lockat mig hit i min dödlige fiendes våld, med lika fast föresats att förorsaka min undergång, som någonsin slagtaren haft att döda det djur han fört till slagtbänken.»

»Jag skall utmana honom på grund häraf, efter han påstås vara en god klinga, ehuru han tyckes något obäklig till det», sade Le Balafré, »och jag hoppas hertigen af Burgund hyser för mycken vänskap för oss, män af svärdet, för att neka oss en stridsplats med behörigt utrymme, så att, om ers majestät lefver så länge och åtnjuter nog stor frihet, ni skall få se mig fäkta för er sak och taga en så lysande hämd på denne filosof, som ert hjerta någonsin kan önska.»

»Jag känner af gammalt din tapperhet och hängifvenhet för min tjenst», sade konungen; »men den förrädiske skurken är en duktig krigare, och jag vill ej gerna blottställa ditt lif, min tappra soldat.»

»Med förlof, ers majestät, jag vore ingen tapper soldat, om jag ej vågade träda upp mot en bättre karl än han. Det skulle just vara vackert af mig, som hvarken kan läsa eller skrifva, att vara rädd för en sådan der tjock luns, som aldrig gjort stort annat i all sin dar!»

»Icke desto mindre är det vår vilja att ej vedervåga ditt lif, Balafré! Förrädaren kommer hit på vår befallning, och vi önska, att du så fort tillfälle yppar sig, tränger dig inpå honom och gifver honom en stöt under femte refbenet — förstår du mig?»