Sida:Quentin Durward 1877.djvu/477

Den här sidan har korrekturlästs
435

»Mycket sant», svarade konungen; »dåren griper alltid hellre efter maktens sken än dess verklighet, och jag vet, att Carl af Burgund har en sådan karakter. Men, min bästa Comines, hvilka slutsatser drar ni af dessa premisser?»

»Blott den, sire, att, liksom ers majestät sett en skicklig fiskare medelst en fin tagelref betvinga och slutligen draga i land en stor fisk, som skulle afslitit ett tio gånger tjockare snöre, om fiskaren genast dragit refven åt sig, i stället för att gifva honom tillräckligt spelrum för alla hans våldsamma kastningar, så torde ers majestät äfven, genom att gifva efter för hertigen med afseende på de enskildheter, hvari han af hederskänsla och hämdlystnad föresatt sig att genomdrifva sin vilja, kunna undgå många af de obehagliga förslag jag påpekat. Jag tillstår öppet för ers majestät, att några af dem på det kännbaraste skulle försvaga Frankrike, men på ofvannämnda sätt skola de så småningom falla honom ur minnet, hans uppmärksamhet på dem skall försvagas, och hänskjutna till framtida underhandlingar, skola de kanske helt och hållet kunna kringgås.»

»Jag förstår er, min bästa Comines; men med hvilka af dessa vackra förslag är er hertig så införlifvad, att motsägelse skulle göra honom oregerlig?»

»Med hvilket som helst af dem, hvari ers majestät skulle råka motsäga honom. Detta är just hvad ers majestät måste söka undvika och, för att återgå till min föregående liknelse, ni måste städse vara på er vakt, färdig att släppa efter refven tillräckligt, så ofta hertigen rusar framåt i vredesmod. Hans redan betydligt försvagade raseri skall utmatta sig, om han ej finner något motstånd, och ni skall snart få se honom blifva mera foglig och eftergifven.»

»Likväl», sade konungen eftersinnande, »måste det bland alla dessa fordringar vara några, som ligga min kusin närmare om hjertat än de öfriga, och om jag blott hade reda på dem, herr Philip» — —

»Genom att motsätta er den, kan ers majestät göra den obetydligaste af hans fordringar till den vigtigaste», sade Comines; »men så mycket kan jag säga, att det är