Sida:Quentin Durward 1877.djvu/509

Den här sidan har korrekturlästs
467

kunna intyga, att jag i staden Lüttich ej tillvällat mig karakteren af en fransk utskickad, utan att den påtrugades mig af det hårdnackadt skränande folket, som ej ville lyssna till mina protester. Detta omtalade jag för biskopens tjenare, sedan jag lyckligt kommit ur staden, och tillrådde dem att tänka på slottets försvar, hvarigenom möjligen den påföljande olycksnattens rysligheter kunnat förekommas. Det är visserligen sant, att jag, i den yttersta fara, för att rädda grefvinnan Isabella och skydda mitt eget lif samt förekomma ett nytt blodbad, betjenade mig af det inflytande, som min förmenta karakter gaf mig; men jag upprepar och vill offra mitt lif för sanningen af mina ord, att jag ej hade något slags uppdrag från konungen i Frankrike, som rörde invånarne i Lüttich, än mindre några föreskrifter att reta dem till uppror, samt att slutligen, då jag gjorde bruk af denna påtrugade karakter, det endast var, som om jag ryckt åt mig en sköld, för att i ett ögonblick af yttersta nöd beskydda mig sjelf och andra, utan att bry mig om, huruvida jag egde rätt till dess sköldmärke.»

»Och deri», sade Crèvecœur, som ej längre förmådde tiga, »handlade min unge reskamrat och fånge med lika mycket mod som förstånd, och hvad han vid detta tillfälle gjorde, kan ej med rätta läggas konung Ludvig till last.»

Ett allmänt bifallssorl hördes bland de församlade adelsmännen, hvilket klingade lika angenämt i Ludvigs öron, som det djupt förtröt Carl. Han kastade vredgade blickar omkring sig, och de tänkesätt, som så allmänt uttrycktes af hans förnämsta vasaller och rådgifvare, skulle sannolikt ej afhållit honom från att öfverlemma sig åt hela våldsamheten af sitt despotiska lynne, om ej des Comines, som förutsåg faran, förekommit den, genom att plötsligen anmäla en härold ifrån staden Lüttich.

»Er härold från väfvare och spiksmeder?» utropade hertigen; »men för in honom genast. Vid vår Fru, skall jag ej af denna härold erfara någonting mer om hans patroners förhoppningar och planer, än denna unga franskt-skotska krigare tyckes böjd att meddela oss.»