osannolik, framstod nu med dubbel styrka för Isabellas själ, och som det sällan fattas qvinnan fyndighet, stälde hon så till, att Quentin Durward, innan trupperna afmarscherat, från en okänd hand fick fru Hamelines bref, utmärkt med tre kors framför post-skriptet och underskrifvet med följande ord: »den som ej fruktade Orleans’ vapen på dess tappre egares bröst, kan ej heller frukta det på en tyranns och mördares». Otaliga gånger kysste den unge skytten dessa rader och tryckte dem till sitt bröst, ty de ledde honom på den väg, der både äran och kärleken framhöllo belöningen, och satte honom i besittning af en för alla andra okänd hemlighet, hvarigenom han kunde igenkänna den, hvars död var det enda, som kunde gifva lif åt hans hopp, och denna hemlighet beslöt han visligen att förvara inom sitt eget bröst.
Men Durward insåg nödvändigheten af att handla annorlunda med hänseende till den underrättelse Hayraddin meddelat honom, emedan de la Marcks tillärnade utfall kunde förorsaka hela belägrings-härens undergång, om man ej noga vore på sin vakt deremot; ty den tidens oregelbundna sätt att föra krig gjorde det svårt att motstå en nattlig öfverrumpling. Sedan han noga öfvervägt denna sak, beslöt han att endast meddela underrättelsen personligen och till båda furstarna på en gång, emedan han insåg, att om Ludvig enskildt finge kunskap om en så väl uttänkt och lofvande plan, torde det blifva en alltför stark frestelse för denna monarks vacklande rättskaffenhet och förleda honom att snarare understödja än afvärja det tillärnade utfallet. Han föresatte sig derför att till hemlighetens yppande passa på något tillfälle, då konungen och hertigen voro tillsammans, hvilket kunde dröja länge nog, då, till följd af det tvång, som de båda erforo i hvarandras sällskap, ingendera var synnerligen angelägen att råka den andra.
Emellertid fortsattes marschen, och den förenade hären intågade snart på det lüttichska området. Der visade de burgundiska soldaterna, eller åtminstone den delen af dem, som bestod af de band, som fått tillnamnet Ecorcheurs, eller flåbusar, genom den framfart de, under förevändning af att hämnas biskopens död, tilläto sig mot invånarne, att de väl förtjenade denna hederstitel. Detta
