någon krigare, utom för så vidt en naturlig likgiltighet för faran och en ovanlig skarpsinnighet berättigade honom till denna benämning, men han vinnlade sig alltid om att använda de skickligaste i detta yrke och satte till dem det förtroende de förtjenade. Ludvig och hans omedelbara uppvaktning upptogo detta landthus; en del af hans skotska lifvakter stationerades på gården, der de i uthus och skjul fingo söka skydd för vädret; de öfriga förlades i trädgården. De andra franska trupperna inqvarterades tätt invid hvarandra och i god ordning, med utstälda förposter, för att kunna göra alarm i händelse af anfall.
Dunois och Crawford, biträdda af några veteraner, bland hvilka Balafré utmärkte sig genom sin verksamhet, lyckades genom murars nedbrytning, häckars genomhuggning, dikens igenfyllning, med mera dylikt, underlätta förbindelsen mellan de särskilda trupp-afdelningarna, så att de, i fall af behof, med lätthet kunde understödja hvarandra.
Konungen ansåg emellertid nödigt, att utan vidare begifva sig till hertigens af Burgund högqvarter, för att göra sig underrättad om operations-planen samt hvilken medverkan man fordrade af honom. Hans ankomst hade till följd, att ett slags krigsråd hölls, hvarpå Carl väl ej eljest tänkt.
Det var då som Quentin Durward ifrigt anhöll om företräde, emedan han hade något af högsta vigt att meddela de båda furstarne. Detta beviljades utan stor svåvighet, och Ludvigs förvåning blef ej ringa, då han hörde honom lugnt och! tydligt berätta Wilhelm de la Marcks plan att under franska fanor och uniformer göra ett utfall emot de belägrandes läger. Sannolikt skulle Ludvig mycket hellre hafva sett, att så vigtiga nyheter meddelats honom i enrum; men som det nu var, anmärkte han endast, »att en dylik rapport, sann eller falsk, förtjenade den högsta uppmärksamhet.»
»Inte det ringaste, inte det ringaste!» sade hertigen likgiltigt. »Vore en sådan plan, som denne unge man omtalar, verkligen å bane, så hade den ej blifvit mig meddelad genom en bågskytt vid skotska lifvakten.»
»Huru än härmed förhåller sig», svarade Ludvig, »så ber jag er min kusin, er och era befälhafvare, att lägga
