Den här sidan har inte korrekturlästs

4 Motioner i Första kammaren, Nr 98. nya färjor jämte omläggning eller anläggning av väg från respektive länder: sidor. Framställningen tillstyrktes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Svenska. regeringen har därefter den 12 januari 1934 bemyndigat landshövdingen att med norska myndigheter förhandla i frågan. I detta sammanhang må erinras, att vid 1932 års riksdag fyra ledamöter i första kammaren och åtta i andra kammaren påyrkade underhandlingar med norska myndigheter rörande gemensamt utförande av en landsvägsbro av sten över Svinesund. Såsom huvudmotiv anfördes, att byggnaden i sin mån utgjorde en lämplig åtgärd till bekämpande av arbetslösheten inom stenindustrien på svenska och likaså på norska sidan av Svinesund. Bron blev, sades det, även till "utomordentlig nytta för det allmänna, vida utöver de många vägföretag, som till lindrande av arbetslösheten bruka igångsättas". J ärnvägsstyrelsen avgav en promemoria till statsutskottet. Styrelsen hade ej något emot framställningen, men erinrade att bron borde utföras så, att den framdeles kunde användas för en sammanbindningsbana och förlades i den på sin tid planerade tracén. Om en bana kom till stånd, måste landsvägstrafiken bortflyttas från bron till en sannolikt då nyskapad och förbättrad färjeled. ' Statsutskottet hemställde om avslag. Nio reservanter tillstyrkte bifall. Första kammaren biträdde utskottets förslag och andra kammaren reservanternas hemställan. Därmed har saken förfallit. Av handlingarna till landshövdingens initiativ framgår, att krav på en landsvägsbro i stället för färja icke varit under övervägande. Detta har väckt förvåning i Bohuslän, såsom jag erfor vid ett besök i trakten påsken 1934. Biltrafiken ökas årligen trots den dåliga förbindelsen. På bron kunde ju, om man så vill, upptagas avgift för motorfordon. Tid besparas genom bron och även tid är ju pengar. Stenarbetarna äro i synnerhet anhängare av bron, som skulle, sade de, även om den utfördes i betong, bidraga till arbete för dem. Till och med de svenska färjkarlarna, med vilka jag samtalade, funno bron självklar och undrade blott, hur det då skulle gå för dem. Färjförbindelsen kunde icke bli annat än ett provisorium, men den skulle för lång tid undanskjuta en rationell landsvägsanläggning. - Frågan har ock klarnat på det sättet, att man allmänt förordar en dubbelbro på det ena eller andra sättet för landsvägs- och järnbanetrafik. I interpellationen frågades: Anser ej regeringen, att landsvägsförbindelsen mellan Sverige och Norge över Bohuslän bör lämpligen förmedlas genom en bro över Svinesund i stället för att fortfarande ombesörjas genom färja? Statsministern svarade, att en bro för närvarande icke kunde anses, i varje fall ur ekonomisk synpunkt, tillräckligt motiverad. Om annat material än natursten användes kom det ej heller att medföra nämnvärda fördelar för arbetslöshetens lindrande. Intet vore att erinra mot, att alternativet till landsvägsbro också inginge i förhandlingarna. Därmed vunnes kännedom även om norsk inställning till en dylik lösning. Regeringen har sedan utvidgat landshövdingens uppdrag att omfatta även förhandlingar om en bro.