Sida:RD 1935 23.djvu/180

8 Motioner 12 Första kammaren, Nr 24. 5:o) utarbetande av instruktion för vattenavtappningen ur dammarne och övervakande av dess efterlevnad. På. grund härav resolverade Länsstyrelsen i Jönköpings län den 29 augusti 1930 i ifrågavarande ärende följande: "Kungl. Maj:ts Befallningshavande har tagit handlingarne i övervägande och prövar på grimd av vad i målet förekommit skäligt ålägga Aktiebolaget Brusafors-Hällefors vid vite av femhundra kronor för envar av dess styrelses ledamöter att före den 1 oktober 1931 hava vidtagit de av professor Klas Sondén föreslagna, ovan angivna anordningarne eller andra lika" verksamma åtgärder till förhindrande av vattnets förorening" Någon avsyning av de av bolaget sedan vidtagna anordningarna torde icke ha företagits. Den 19 augusti innevarande år företogo undertecknad och Laboratorn vid statens undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket Sten Vallin en undersökning av vattnets beskaffenhet i Brusaån nedanför sulfitfabriken i Mariannelund. De av mig utförda biologiska undersökningarne visa till fullo, att vattenföroreningen är fullt ut lika kraftig, som då jag undersökte förhållandena 1924. Svampvegetationen, som alltid tillkännager en stark organisk förorening, var alltjämt lika kraftig såväl omedelbart nedanför fabriken som längre ned vid Lönneberga och Hällefors. Resultatet av de kemiska undersökningarne framgår av bifogade avskrift av Laborator Vallins skrivelse i frågan. Det är påtagligt att i ett vatten fullständigt i avsaknad av syre fisk icke kan leva. Vid vårt besök i Lönneberga kunde ock iakttagas talrika döda ruttnande fiskar liggande utmed stränderna särskilt braxen, mört och gädda. Den kraftigaste fiskdöden hade dock inträffat något före vårt besök. Enligt uppgift hade hopsamlats och nedgrävts himdratals kg. fiskar av olika slag särskilt braxen, mört och gädda men även ålar av betydande storlek. Att orsaken till fiskdöden härleder sig från verkningarne av avloppsvattnet från AB Brusafors-Hällefors sulfitfabrik i Mariannelund är på grund av Laborator Vallins och mina undersökningar ställt utom allt tvivel. Återstår då att se, om bolaget uppfyllt de ålägganden som gjorts först av länsstyrelsen i Kalmar län därefter av Kungl. Maj :t och sist av länsstyrelsen i Jönköpings län för att förhindra Brusaåns förorening genom avfall från ifrågavarande sulfitfabrik. Mom. 1 (se ovan) innefattande lutdammarnas utgrävande till en vattenrymd ej understigande 16,000 kbm. Dammvallar finnas visserligen som omsluta en damm med cza 16,000 kbm. rymd, men har vid mina besök dammen icke varit fylld. Det torde också vara omöjligt att fylla dammen, enär vallarnas åvatga konstruktion och bottnens genomsläpplighet knappast torde medgiva e a. Mom. 2 föreskrev tätning av vallen vid dammarne åt än med en till fast mark neddriven tät plankspånt. Något sådant har icke alls utförts. I stället har utanför den läckande dammvallen påkörts jord och massaavfall, som väl skyler läckaget något men ingalunda hindrar detsamma. Att bolagsledningen måste vara väl medveten om, att dammen alltjämt läcker är tydligt därav, att en särskild rörledning inlagt-s under påfyllningen för att samla läckvattnet från dammen, en ledning, som under Mariannelunds Träindustris fabriksbyggnad medelst en öppen ränna utmynnar i ån. I stället för att täta dammen med plankspånt har bolaget således sörjt för, att allt läckvatten från dammen så hastigt och oförmärkt som möjligt avledes till ån, således tvärtom mot vad som bort göras. Anmärkningsvärt är också, att bolagets ingeniör Hesselgren såväl vid laborator Vallins och mitt besök vid fabriken