Den här sidan har inte korrekturlästs

6 Motioner i Första kammaren, Nr 165. veterinär, skulle han ha ägt tillgodoräkna sig två tredjedelar av sin tjänstgöringstid såsom distriktsveterinär. Hans sammanlagda tjänstgöringstid skulle därigenom ha kommit att överstiga 30 år, till följd varav han skulle ha varit berättigad till full pension. Med hänsyn till Svahns långa tjänstetid som distriktsveterinär samt då hans avgång från länsveterinärtjänsten ägt rum så kort tid före angivna kungörelses ikraftträdande, måste det anses skäligt, att Svahn i fråga om beräkningen av sin tjänstetid måtte komma i åtnjutande av de i kungörelsen stadgade förmånerna. Riksdagen har i ett tidigare fall medgivit, att en länsveterinär, som avgått före kungörelsens ikraftträdande, fått tillgodoräkna sig tjänstgöringstid som distriktsveterinär. Vid 1933 års riksdag tillerkändes f. d. länsveterinären Emil Hilding Vejlens (se Kungl. Ma j :ts proposition nr 235 7:o) en tilläggspension å 1068 kronor, varigenom hans sammanlagda pensionsbelopp kom att uppgå till samma belopp som pensionsunderlaget. Vejlens, som avgick den 1 januari 1933, hade då tjänstgjort som länsveterinär i 19 år samt dessförinnan innehaft befattning såsom distriktsveterinär i likaledes 19 år. I sitt utlåtande över propositionen har statskontoret åberopat Vejlens långa tjänstgöringstid såsom distriktsveterinär. Statskontoret har såsom ett ytterligare skäl för tillstyrkande av den åt Vejlens yrkade tilläggspensionen anfört, att Vejlens kvarstått i tjänst efter det 1931 års riksdag fattat beslut om förstatligande av distriktsveterinärtjänstcn- Det synes oss emellertid ej böra tillerkännas någon avgörande betydelse åt detta sistnämnda förhållande. 1933 års kungörelse tillkom likväl först efter det Vejlens avgått. Då så förhållandevis kort tid förflutit mellan Svahns och Vejlens avgång, måste det anses obilligt att på olika sätt behandla de båda likartade fallen. Det är ju likväl obestridligt, att 1931 års lagstiftning ej berör länsveterinärernas pensionsrätt i och för sig. V Det är givet, att en retroaktiv tillämpning av en pensionslagstiftning lätt kan få prejudicerande betydelse och därför i många fall bör undvikas. I föreliggande hänseende torde man ej behöva frukta en dylik följd av ett bifall till motionen. Såvitt kunnat utrönas, förefinnes det förutom Svahn endast ytterligare en länsveterinär, för vilken samma förmån kan ifrågakomma. Vid avgörandet av frågan torde hänsyn även böra tagas till Svahns personliga och ekonomiska förhällanden. Svahn har under de senaste åren lidit av njursjukdom och svårartad reumatism, till följd varav han icke varit i stånd att utöva privat praktik i nämnvärd omfattning. Han har även för sin sjukdom tidvis nödgats undergå vård å kuranstalt, vilket medfört dryga extra kostnader. Den till Svahn utgående pensionen har under sådana förhållanden visat sig otillräcklig. På grund av vad sålunda antïn-ts får iuuiili-.|'t«-<-tmarl hr-mslälla.