Den här sidan har inte korrekturlästs

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 7 väl med hänsyn till de olika former, under vilken handeln med livdjur utövades, som på grund av olika sjukdomars olika karaktär och svårigheten att vid försäljningstillfället kunna konstatera eventuellt föreliggande smittfara. Frågan torde närmast vara att hänföra till det veterinära området och borde utredas av medicinalstyrelsen eller i varje fall under medverkan av den veterinära sakkunskapen. Utskottet finner de av motionärerna framförda önskemålen beaktansvärda. Jämväl medieinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen hava i sina inford-rade yttranden över motionerna tillstyrkt utredning såväl av frågan om bekämpandet av den smittsamma kastningen hos nötkreatur som av spörsmålet om lagbestämmelser rörande han-deln med husdjur för att hindra spridandet av smittsamma husdjurssjukdomar. Såsom av den föregående framställningen framgår, har antalet av sjukdomen smittsam kastning årligen angripna besättningar varit i ständigt stigande. Det har tillika framhållits, att för närvarande ej med bestämdhet kan avgöras, om ett djur är smittfarligt eller ej. Spörsmålet om sjukdomens smittvägar torde ej heller slutgiltigt vara löst. Med hänsyn till den betydande spridning, sjuk-domen erhållit, skulle sannolikt en tvångslagstiftning på detta område bliva synnerligen betungande för jordbrukarna. På. grund därav skulle kunna befaras, att djurägarna av fruktan för de ekonomiska konsekvenserna av upptäckten utav sjukdomen inom deras besättningar komme att hemlighålla inträffade sjukdomsfall. En .sådan lagstiftning skulle ofta nog få en effekt motsatt den avsedda. Starka skäl synas sålunda tala mot att åtminstone för närvarande införa tvångsföreskrifter för sjukdomens bekämpande. I överensstämmelse med vad departementschefen i sitt ovan ätergivna yttrande vid framläggande av proposition med förslag till epizootilag uttalat, synes det i stället böra övervägas att bekämpa sjukdomen på frivillighetens väg genom understödjande av djurägarnas egna strävanden. Vad motionen l: 265 angår, skulle otvivelaktigt genom viss hälsovårdskontroll över handeln med livdjur mycket kunna åstadkommas för att hindra överförandet av smitta. En sådan lagstiftning angående handeln med husdjur synes emellertid erbjuda svårigheter. Därvi-d gäller bland annat att avväga bestämmelserna så, att dessa, på samma gång som de göras effektiva, ej komma att alltför starkt betunga de enskilda djurägarna eller verka förlamande på handeln med kreatur. I fråga om såväl bekämpandet av den smittsamma kastningen hos nötkreatur som handeln med husdjur äro enligt utskottets förmenande särskilda åtgärder erforderliga, lnnan sådana åtgärder kunna vidtagas, torde emellertid frågorna böra underkastas en allsidig utredning. Vid denua bör i främsta rummet jordbruksekonomisk men jämväl veterinär och beträffande handeln med husdjur juridisk sakkunskap vara representerad. Uhkofld