Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/345

Den här sidan har korrekturlästs

kunna leva? Är det tänkbart att kunna leva ett sådant liv? Och hur skall du kunna tala med din moder? ... Vad skall det bliva av henne? Men det är sant ... du har ju redan övergivit din mor och syster! ... Du kände, att du måste övergiva dem! Hur kan du fortfara att leva utan att ha en enda människa att sluta dig till? Vad skall det bliva av dig!»

»Var inte barnslig, Sonja», sade han med låg röst. »Vilket brott har jag begått mot de där människorna? Varför skulle jag bekänna min synd för dem? De tillintetgöra ju miljoner människor och anse det till och med för en dygd. Skälmar och skurkar äro de alla. Och vad skall jag säga till dem? Att jag har mördat ... men inte vågat använda penningarna, att jag gömt dem under en sten», bifogade han och skrattade hånfullt. »Då skola de till på köpet skratta åt mig och säga: »Du är en narr, som inte tog dem ... en narr och en pultron!» De skola ingenting förstå och de äro inte heller värdiga att förstå det. Varför skulle jag då gå till dem? ... Jag gör det inte! Visa nu, Sonja, att du inte är något barn.»

»Du plågar dig till döds!» utropade hon och sträckte bedjande sina händer emot honom.

»Måhända har jag förtalat mig själv. Måhända är jag en människa och ingen mask och har blott av överilning fördömt mig själv. Ännu vill jag kämpa.»

Ett stolt leende krusade hans läppar.

»Och du vill under hela ditt liv bära ett sådant kval? Betänk ... hela ditt liv?»

»Jag vill vänja mig därvid», sade han svårmodigt ... »Hör nu upp att gråta. Det är tid att tala om något annat. Jag har kommit hit för att säga dig, att de söka efter mig, att de vilja fånga mig.»

Sonja uppgav ett förskräckt rop.

»Nå, varför skriker du? För en kort stund sedan ville du själv, att jag skulle angiva mig och nu är du rädd därför! Men jag låter inte fånga mig. Jag vill kämpa mot dem och de skola inte övervinna mig. De ha inga bevis. I går var jag i stor fara och trodde mig redan vara förlorad; men i dag har bladet vänt sig till fördel för mig. Alla deras bevis ha tvenne sidor. Det vill säga, jag kan använda alla deras beskyllningar till fördel för mig, förstår du? ... Det vill jag också göra ... Men det är otvivelaktigt, att de skola arrestera mig. Det är möjligt, att jag blir fängslad redan i dag. Men de måste dock till slut släppa mig lös, ty de ha inte några bevis och de skola inte heller få några, det lovar jag. Med min mor och syster vill jag ställa det sålunda, att de

345