Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/433

Den här sidan har korrekturlästs

Raskolnikov satte sig, men vände bort sina ögon från Ilja Petrovitj, som började känna sig illa till mods. Så betraktade de varandra under en minut, båda i spänd väntan. Nu trädde portvakten in med vattnet.

»Det var jag ...» försökte Raskolnikov att säga.

»Drick några droppar!»

Raskolnikov sköt glaset ifrån sig och sade med låg, men tydlig röst:

»Det var jag, som slog ihjäl den gamla ämbetsmannaänkan och hennes syster med en yxa, varefter jag plundrade dem.»

Ilja Petrovitj satt med vidöppen mun. Från alla håll kom folk inspringande.

Raskolnikov upprepade sin självanklagelse.


28 — Raskolnikov.433