Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/53

Den här sidan har korrekturlästs

»Har du då intet kors[1], eländige!» ropar en gammal man ur hopen.

»Har man väl nå’nsin sett, att en så’n märr ska’ kunna dra’ ett så tungt lass», tillfogar en annan.

»Du tar sent livet av’na!» säger en tredje.

»Låt mig hållas! Hon är min! Jag gör vad jag vill. Sätt er, sätt er på allihop’! Jag vill prompt, att hon ska’ springa!»...

Plötsligt skallar ett allmänt skratt, som överljuder allt. Hästen tål icke längre slagen, som falla allt tätare, utan börjar slå bakut. Till och med den gamle mannen kan icke låta bli att instämma. Det var ju också för löjligt! en så’n eländig gammal krake ger sig till att slå bakut!

Två karlar ur hopen hämta ännu några piskor och springa fram till hästen för att anfalla den från båda sidorna.

»På mulen, piska henne på ögonen, på ögonen!» tjuter Mikolka.

»En visa, pojkar!» ropar en i kärran, och alla de, som sitta i den, instämma. En fräck sång ljuder; tamburinen klingar, refrängen visslar man. Den tjocka kvinnan knäcker nötter och skrattar belåtet.

... Han springer fram till hästen, han springer framför den, han ser, hur man piskar den på ögonen, rakt på ögonen! Han gråter. Hans hjärta är nära brista, tårarna rinna. Ett piskslag träffar hans ansikte; han känner det ej, han vrider händerna, skriker, kastar sig mot den gamle med det grå skägget, vilken skakar på huvudet och ogillar alltsammans. En kvinna tager honom vid handen och vill leda bort honom, men han sliter sig lös och springer ånyo fram till hästen. Det är snart slut med hennes krafter, dock börjar hon än en gång att slå bakut.

»Må djävul’n ta’ dig!» skriker Mikolka i fullt raseri. Han kastar bort piskan, bockar sig ned och tager en lång, tjock tistelstång från kärran, fattar den med bägge händerna och gör en väldig ansats att slå till.

»Han slår henne till jorden!» ropa de kringstående.

»Han slår ihjäl henne!»...

»Hon är min egendom!» skriker Mikolka och låter tistelstången falla med ett tungt slag. Man hör det tunga slaget.

»Piska henne, piska! Vad gapa ni på!» ropa röster ur hopen.

Mikolka lyfter stången för andra gången och ännu ett slag faller med all kraft på det olyckliga djurets rygg. Det sjunker ned med bakkroppen, men springer åter upp och drager med alla sina återstående krafter åt alla sidor för att komma ur

  1. Är du då ingen kristen! Varje ryss får vid dopet ett kors om halsen, vilket han icke tager av sig, så länge han lever.
53