Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/314

Den här sidan har inte korrekturlästs

.Anslag till reglering av vissakurs'årlueten 2 Nr 13. Onsdagen den 28 februari. Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj :tsproposition nr 169, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § 2 och 3 mom. samt 26 § lagen den 2 juni 1916 (nr 180) om skyddskoppympning. Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj :ts proposition nr 170, angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott herr Bissmarksmotion, nr 306, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet. 4 Å Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottetsutlåtande nr 3, angående regleringen för budgetåret 1934/1935 av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet. Punkterna 1-11. Ã7 ad utskottet hemställt bifölls. Punkten 12. Lades till handlingarna. Punkterna 13_18. ~.V ad utskottet hemställt bifölls. Punkterna 19 och 20. Lades till handlingarna. Punkten 21. På därom av Kungl. Maj :t gjord framställning hade utskottet i förevarande punkt hemställt, att riksdagen måtte till reglering av vissa kursförluster för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag av 7 50,000 kronor. Herr förste vice talmannen: Det är inte min mening, herr talman, attkomma med något yrkande. Jag har begärt ordet huvudsakligast för att fästa uppmärksamheten på en del förhållanden, som kanske förtjäna attuppmärksammas, nämligen de som röra lönerna vid våra utrikesbeskickningar.Genom den svenska kronans fall har det - som bekant -f uppstått svårigheter litet varstans i världen för oss svenskar. Det är ju nämligen inte bara i de så kallade guldländerna, som kronan blivit liten, utan den har blivit mindre även på många andra håll. Detta drabbar naturligtvis alldeles särskilt de lägre tjänstemännen vid de olika beskickningarna. Nu vet jag mycket väl, att den punkt vi ha före just nu är ett uttryck för att man uppmärksammat dessa förhållanden. J ag förstår också, att det är svårt att kompensera mera i detalj, liksom man naturligtvis också i dettaavseende bör iaktta sparsamhet. Men det förefaller mig ändå, som om man mera skulle vara utsatt för livets vanskligheter i utlandet, och att på grund därav frågan om lönerna inte är tillfredsställande ordnad. Min undran är därför denna: huruvida man inte borde fastställa någon gräns för densven