Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/438

40 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Anslag till småskoleseminarierna. (Forts.) skänkas åt den arbetslöshetsfråga, som är ägnad att inge oro och allvarliga bekymmer. Kammarens ledamöter torde känna till och ha all anledning att i detta sammanhang draga sig till minnes, att vårt lands småskollärarinnekår för närvarande hemsökes av en arbetslöshet, som i sin omfattning saknarmotsvarighet i den svenska folkskolans historia. Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening, som helt naturligt har ägnat denna fråga stor uppmärksamhet, har igångsatt en utredning med syfte att söka fastställaarbetslöshetens omfattning. Det har då konstaterats, att av under åren 1921- 1930 utexaminerade småskollärarinnor omkring 500 saknade anställning den 1 november 1933. Av genom skolöverstyrelsen verkställd undersökning harsamtidigt framgått, att den 15 augusti samma år voro 339 av de åren 1931-1933 utexaminerade småskollärarinnorna arbetslösa. V Med stöd av dessa utredningar kan man alltså fastslå, att det för närvarande finns minst mellan 800 och 900 arbetslösa småskollärarinnor i vårt land.Siffran är skrämmande, men den ger ändå inte den rätta belysningen åt lägetsallvar, om den inte sammanställes med en annan uppgift. l en framställning till Kungl. Maj :t har skolöverstyrelsen den 13 februari i år begärt, att 1932 års seminariesakkunniga skulle erhålla i uppdrag attundersöka behovet av en eventuell revision av småskoleseminariemasorganisation, särskilt med hänsyn till behovet av lärare med småskollärarutbildning. En liknande framställning har också ingått från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening, och ecklesiastikministern har i fredagens konselj utverkat ett tillmötesgående av dessa önskemål, något som mottagits med tillfredsställelse av lärarekåren. l skolöverstyrelsens framställning lämnas emellertid en uppgift, som för den initierade inte kommer som någon överraskning men som inte dess mindre måste anses som sensationell. lntill den 1 juli 1936 räknar man med, att 840, säger 840, småskollärartjänster ytterligare skola indragas - ett resultat av rationalisering och nativitetsminskning. Ur statens synpunkt kan ju denna utveckling anses ekonomiskt förmånlig. Den innebär minskning avstatsutgifterna. Jag vågar inte yttra mig här om de grunder, efter vilkaindragningen sker. Att en allvarlig fara ur uppfostringssynpunkt kan uppstå, om småttingar i 7- och 8-årsåldern skola ryckas ur den närmaste hembygdens miljö och inackorderas i främmande familjer eller skjutsas långa vågar, är ställt utom diskussion. Likaså innebär ett ökat elevantal i klasserna ofta en tillbakagång ur uppfostringssynpimkt. Därigenom försvåras denindividualiserade undervisningen. Att man vid rationaliseringen måste gå fram med stor försiktighet, i all synnerhet när det är fråga om mindre barn, bör kanskeunderstrykas. Besparingar äro bra, men man måste spara med förstånd, så att inte som följd av sparsamheten uppstå sociala och pedagogiskamissförhållanden. J ag förutsätter emellertid, att våra folkskolinspektörer beaktat dessa tämligen självklara synpunkter och att de trots detta nått fram till detresultat skolöverstyrelsens siffror antyda. Vad innebära nu dessa siffror, herr talman? Jo, att vi för närvarande haomkring 900 arbetslösa småskollärarinnor och att under loppet av 2*/2 år skola indragas ytterligare 840 tjänster. Avgången från småskollärarinnetjänster beräknas de närmaste åren till mellan 100 och 200 årligen. Med andra ord: arbetslösheten kommer att ytterligare ökas inom småskollärarkåren. Under sådana förhållanden ligger den frågan nära till hands: varför vägra statsmakterna att stoppa nyintagningen vid småskoleseminarierna några år framåt? Då. jag motionsvis framställde yrkande härom vid 1933 årsriksdag, avslog riksdagen detta. l stället nyínrättades två statsseminarier för småskollärarinneutbildningen då. l dag torde väl envar, möjligen medundan