Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/583

Lördagen den 17 mars f. m. NI' 18. 59 Ang. ändrad löneställning för 'vissa befattningshavare vidkommunikations'verken m. ni. (Forts.) måner, som den åtnjutit i de enskilda järnvägar, där den förut varit anställd, med endast den reservationen att icke någon skulle åtjnuta högre avlöning i statens tjänst än vad andra befattningshavare i samma tjänsteställning vid statens järnvägar uppburo. Utgångsläget var således det, att den personal, som var anställd vidUppsala-Gävle och Härnösand-Sollefteå järnvägar, icke fick alldeles likaförmånlig tjänsteställning som den personal, som tillhörde Ostkustbanan,beroende på vid dessa järnvägar tillämpad olika dyrortsgruppering. VidOstkustbanan hänfördes personalen till dyrortsgrupp F, lika med statensdyrortsgruppering, medan de båda andra järnvägarna ansågos tillhöra en annan, lägre grupp, som järnvägarna själva hade beräknat, dyrortsgruppen E. Det var vid träffandet av denna uppgörelse förvisso icke obekant, att det skulle bli någon ojämnhet i avlöningsvillkoren för dem, som kommo ifrån dejärnvägar, där det var lägre dyrortsgruppering, än för dem, som tillhördeOstkustbanan. Det ingicks sålunda ett avtal, att det skulle vara en sådanolikhet, och jag vill framhålla, att den anställning, som personalen fick genom att staten övertog järnvägarna, var i somliga avseenden tryggare än den, den hade haft förut. Nu har emellertid personalens organisationer, styrelserna för Sverigeslokomotivmannaförbund och Svenska järnvägsmannaförbundet gjort framställning om att den personal, som kom ifrån dejärnvägar, som hade den lägredyrortsgrupperingen, skulle likställas med den, som tillhörde Ostkustbanan.Järnvägsstyrelsen har icke tillstyrkt framställningen. Den säger bl. a.: »Vidsådant förhållande måste det anses omotiverat, att de efter övergången i statens järnvägars tjänst skola beräknas hava innehaft en högre lön vid enskildajärnvägen än den, vartill de enligt vid järnvägen gällande bestämmelser varit berättigade.» ' Lönenämnden, som likaledes, ställer sig avstyrkande till framställningen, säger: »De i gällande kontrakt intagna bestämmelserna i förevarandeavseende få ock anses stå i överensstämmelse med de grunder beträffandepersonalens avlönande, som av riksdagen godtagits. Att märka är attifrågavarande personal efter övergången i statens järnvägars tjänst i regel erhållit förbättrad avlöningsställning i så måtto, att de i slutlön komma att uppnå högre lönebelopp än vad som skulle hava havit fallet, därest de kvarstått i den enskilda järnvägens tjänst» Då reservanterna haft att stödja sig på uttalanden av två så sakkunniga myndigheter, hava de kommit till den uppfattningen, att det icke finnstillräckliga skäl att bifalla Kungl. Maj :ts framställning. Det är inte något stort belopp det rör sig om _ efter vad departementschefen beräknar, är det under år 1935 fråga om 25,000 kronor, vilket belopp sedan successivt kommer att sjunka i den mån denna personal når upp i högsta löneklassen inomvederbörande lönegrad, då en utjämning av sig självt kommer att ske; men på de skäl, som jag här anfört, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen. - Herr Kvarnzeliusz Ja, herr talman, jag kan mycket väl förstå, att den personal, som det här är fråga om och som på statsrådets tillstyrkan nu skulle få en något bättre löneställning, känner sig obehagligt berörd av att denkommit i en mindre gynnsam ställning gent emot sina kamrater. Det är här emellertid inte fråga om något synnerligen stort belopp _ det rör sig om 25,000 kronor -- vilket sedan successivt kommer att minskas och så småningom alldeles bortfalla.