Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/240

Den här sidan har inte korrekturlästs
10
Motioner i Första kammaren, Nr 156.


hålles levande inom den, som man på vissa håll ävlas att framställa saken, mera "moderata" kommunistgruppen i vår svenska riksdag. Man äger även rätt att betvivla behovet av folkrepresentanter i riksdagen, som - för att citera en talare på Kilboms-kongressen hösten 1929 - måste leva enligt maximen: "När en kommunist talar, så får han icke framlägga sin egen mening utan alltid framföra partiets", d. v. s. tillfredsställa de fordringar och krav, som de ryska teoretikerna formulerat i sina skrifter. Passar idylika sammanhang icke verkligheten till den teoretiska modellen desto värre för - verkligheten! Ägnar man sig vidare åt ett studium av de två fraktionernas stadgar, heter det hos Kilbomskommunisterna, § 1: "Sverges Kommunistiska Parti är en del av den internationella revolutionära rörelsen, som arbetar på att över hela världen genomföra de undertryckta klassernas sociala frigörelse, störta det kapitalistiska samhället, upprätta proletariatets diktatur (kurs. här) och införa det klasslösa kommunistiska samhället" (Stadgar för Sverges Kommunistiska Parti, Stockholm 1930). Hos Sillénkommunisterna lyder motsvarande § på följande sätt: "Sverges Kommunistiska Parti är en sektion av Kommunistiska lnternationalen, Komintern, det revolutionära (kurs. här) proletariatets världsorganisation. Partiet erkänner Kominterns program och stadgar samt utför sitt arbete i enlighet med dess riktlinjer och beslut. Partiets namn är Sverges Kommunistiska Parti (Sektion av Kommunistiska In ternationalen) " (Stadgar för Sverges Kommunistiska Parti, sektion av Kommunistiska lnternationalen, Stockholm 1930). Att en sinnesändring icke ägt rum hos Kilbomskommunisterna slogs hösten 1929 fast av alla socialdemokratiska tidningar. Vi låna i detta avseende en formulering ur Smålands Folkblad av märket G. L-g (återgiven på Soc.- Dem:s Pressrond 24 nov. 1929): "Moskva är ännu Mecka, där gudomsvisheten uppenbaras - . . Detta är alltså självständigheten, den andliga friborenheten hos det nya partiet . - . Att vara både för Moskva och mot Moskva går inte - man spricker som kameleonten på det skotska tyget." Efter landstingsvalen i sept. 1930 trodde sig nuvarande ecklesiastikministern Arthur Engberg ha anledning att i en ledare med titeln Nemesis i Soc.- Dem. för 23 sept. skriva: "Bolsjevismens gift drives energiskt och radikalt ut ur den svenska arbetarrörelsens organism". Hr Kilboms parti hade "re- ducerats till en intighet. Hr Silléns parti har förvandlats till en våt fläck". Denna optimistiska syn på kommunismens problem jävades emellertid av utvecklingen. Den samvetslöst bedrivna agitationen, med eller utan understöd från Sovjets myndigheter, bar frukt. Hösten 1930 räknade hr Kilbom 35 011 anhängare, hr Sillén 17 410. Men vid riksdagsvalet i sept. 1932 mönstrade bägge riktningarna tillsammans 207 809 väljare. Denna stegring (75245) från valet 1928 visar, att draksådden långt ifrån enbart fallit på hälleberget. Genom detta resultat har verkligheten själv vederlagt det under de