Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/335

Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 183. 11


görelsen (nr 405 1933) om accis å margarin ändras sålunda: Accis utgår för varje kilogram av varans nettovikt med det belopp, lägst 50 öre och högst 1 krona, som Kungl. Maj:t bestämmer. I Kungl. Maj:ts proposition (nr 264) till 1933 års riksdag anför föredragande departementschefen bland annat: "l Kungl. Maj:ts proposition (nr 258) till detta års riksdag med förslag till förordning angående mjölkavgift m. m. har framlagts förslag, som syfta till att möjliggöra för mjölkproducenterna att erhålla en rimligare betalning för mjölken, än vad som under senare tid kunnat erhållas. Förenämnda syfte torde likväl endast kunna vinnas, om avsättning kan beredas för våra mejeriprodukter. Anledning föreligger emellertid att antaga, att vid stigande smörpris den inhemska konsumtionen därav minskas. Det överskott, som behöver vinna avsättning, blir följaktligen större än det varit under de senaste månaderna. Så länge exporten av smör till åtminstone några av våra exportmarknader är helt fri, lärer större svårigheter att avsätta överskottet dock icke uppstå. Men även i nu antytt fall kan, om exporten blir alltför stor, inträffa, att de uppoffringar i form av mjölkavgifter, som mjölkproducenterna få ikläda sig för ändamålet, bliva så stora, att själva huvudsyftet, mjölkprisets uppehållande, förfelas. Ett stödjande av smörpriset innebär å andra sidan, att tillverkningen av margarin erhåller fördelar, som icke utan vidare kunna anses påkallade. I skydd av det högre smörpriset kan för margarin erhållas priser, som icke stå i skäligt förhållande till produktionskostnaderna. Det synes mig därför icke obilligt, att för det fall att exporten av smör visar stark tendens till ökning, margarinindustrin genom en lämpligt avvägd beskattning får bidraga till kostnaderna för smörprisets stödjande. I Då det gäller frågan, under vilka förhållanden och i vilken utsträckning margarinindustrin bör bidraga till nämnda kostnader, torde jag även böra beröra det förslag om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, vilket jag senare i dag kommer att framlägga. Därest nämnda förslag genomföres, torde de i följd därav inflytande medlen - vilka på grundval av den nuvarande förbrukningen torde kunna uppskattas till omkring 3 miljoner kronor per år - böra tagas i anspråk till utjämning av prisskillnaden mellan konsumtionsmjölk och produktmjölk. Beträffande avvägningen mellan mjölkproducenter och margarinindustri av bidragen till smörprisets stödjande, har jag efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet kommit till den uppfattningen, att mjölkproducenterna lämpligen böra genom mjölkavgifter ställa medel till förfogande för pristillägg å exportsmör, i den mån årliga exporten understiger 15,000 ton, medan medel för pristillägg för överskjutande exportkvantitet böra anskaifas genom en accis å margarin. En dylik accis skulle följaktligen behöva uttagas, om en tydlig tendens till en sådan ökning av smörexporten inträder, att skäl föreligger för antagandet, att exporten kommer för år räknat att överstiga 15,000 ton. Vid en årlig smörexport av t. ex. 20,000 ton skulle för nu nämnt ändamål erfordras en margarinaccis av ungefär 10 öre per kilogram. A Skulle emellertid å samtliga våra exportmarknader för smör ske reglering av smörtillförseln genom kontingenteringar eller dylikt, varigenom det bleve omöjligt för oss att exportera hela smöröverskottet, blir nijölkregleringens genomförande beroende av möjligheterna att vinna avsättning av detta överskott inom landet. I dylikt fall torde annan utväg icke finnas