Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/36

Den här sidan har inte korrekturlästs
12
Motioner få Första kammaren, Nr 153.


befinner sig i tvist, men detta förhållande är icke i och för sig avgörande. Då 10 kapitlet 14 § straffla-gen bestrafiar den, som på visst sätt uppmanar till brott eller söker förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet, synes det rimligt att förbjuda blockad, som har till syfte att förmå annan till rättsstridigt handlingssätt. - Vad angår de s. k. hämndbloekaderna kan man icke såsom professor Bergendal stanna vid att lämna skydd åt dem, som angripas för sitt förhållande i avslutad arbetstvist eller annan ekonomisk tvist. Rättsskydd måste också i viss omfattning tillerkännas den, som på grund av sitt ställningstagande i annat avseende än i ekonomisk tvist ådragit sig misshag från enskilds eller viss organisations sida. Professor Bergendal har väl observerat dessa fall (sid. 76 f. samt 150 f.), men ansett ämnet falla utom ramen för hans utredningsuppdrag. Vi kunna icke biträda den sakkunniges yttrande, att skälen för ett legislativt ingripande idessa fall äro jämförelsevis svaga. För ett rättssamhälle måste det vara en självklar plikt att såtillvida. trygga varje medborgares existens och utkomstmöjligheter, att dessa icke helt äventyras av förföljelse från oliktänkande genom direkta eller indirekta rättskränkningar. Det får icke förekomma, att man varaktigt berövar någon möjligheten att försörja sig med arbete eller annan, förvärvsverksamhet (bil. 23-26). De s. k. organisationsblockaderna ha behandlats av professer Bergendal, till vilkens utredning i denna del vi kunna hänvisa (sid. 75 f. samt 147 ff.). Det av honom föreslagna förbudet (1 § 3 p.) synes emellertid behöva utvidgas. Sålunda bör uppmärksammas, att syftet, då arbetsgivare blockeras enär han använder oorganiserade arbetare (även dessa arbetare blockera understundom själva), visst icke alltid är att tvinga dessa att söka inträde i yrkesorganisation. Tvärtom äro dennas medlemmar icke alls angelägna om föreningens tillväxt, men väl om monopol för sig själva på arbeten inom yrket. Dylika åtgärder kunna rubriceras såsom konkurrensblockader och skola nedan närmare behandlas. Förbud synes böra stadgas mot stridsåtgärd i syfte att förmå någon att avskeda person, som är anställd i hans tjänst, eller att i sin tjänst anställa viss person. Sådana åtgärder kunna ofta ha karaktären av hämnd eller förföljelse mot en person, vars existens man omöjliggör genom att göra honom permanent arbetslös. För övrigt äro dessa slag av blockader ofta nära besläktade med följande grupp; någon skarp gräns kan svårligen dragas (bil. 27-34). Konkurrensblockaderna kunna vara av skilda slag. Syftet kan vara att framtvinga ett monopol för viss grupp av arbetare eller viss företagare att i visst fack eller på viss ort få utföra allt förekommmande arbete eller eljest dominera marknaden för varuförmedling eller varuavsättning. Det är ej alls ovanligt att tillförsel- eller avsättningsblockad anordnas som påtryckningsmedel mot den person, med vilken de stridande vilja ingå avtal eller vilken de vilja förmå. att reglera sina förhållanden genom kollektivavtal eller eljest på sådant sätt, att viss grupp av arbetare eller