Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/42

Den här sidan har inte korrekturlästs
18
Motioner i Första kammaren, Nr 153.


- Bil- 1. Göteborgs Handels- och Sjölartstidning den 29 juni 1933. Bojkottlagstiftning. , På nordiska juristmötet i Köpenhamn år 1928 framhölls, hurusom för närvarande föreningarna (korporationerna, organisationerna) för -tredje gången kommit att intaga en plats, som giva dem en huvudroll 1 samhällslivet. Första gången det hände var i det senare Rom, den andra under medeltiden. Båda gångerna ledde det till en sammanstötning med statsmakten, som ledde till organisationernas kuvande. Det samma är just vad nu för tredje gången synes i färd med att ske. År 1928 hade denna revolutionerande förändring redan kommit till stånd i Sovjetryssland och ltalien. Kan någon misskänna, att det, som nu tilldrager sig i Tyskland till sin innebörd är detsamma? - Det är självklart, att ett samhälle icke står sig med att hava stater i staten. Föreningarna äro genom den sammanhållningens kraft de förläna en samhällelig tillgång. Föreningarnas självstyrelse innebär likaledes ett gott för samhället. Men ju större föreningarnas makt, dess större frestelsen att missbruka den. Taga sig föreningarna före att med tillhjälp av det sociala tryck, vars utövning står dem till buds, bruka denna makt på sådant sätt, att det innebär intrång på statens suveränitet eller leder till åsidosättande av rättsordningen, kan det till slut icke undgås, att föreningsmakten och statsmakten komma till en öppen konflikt med varandra, som icke kan sluta på mer än ett sätt: föreningarnas underkastelse under statsmakten. Det enda alternativet härtill är samhällsupplösning, kaos. Det ena som det andra bör så vitt möjligt undvikas. Enda möjligheten härtill är att föreningarna i tid bringas in under statens rättsordning. Deras självstyrelse behöver icke därigenom tillintetgöras. Den bör tvärtom omsorgsfullt bevaras. Den måste blott underkasta sig den begränsning, som ålägges av hänsyn till den statliga rättsordningens krav. Insikten härom har i värt land nyligen på ett vackert sätt kommit till uttryck i den uppmaning landsorganisationens representantskap tillställt till densamma anslutna fackförbunds styrelser att noggrant tillse, "att enskilda avdelningar icke genomföra aktioner som äro stri-dande mot det allmänna rättsmedvetandet". Fråga är, om det är tillrådigt att slå sig till ro enbart härvid. För det första gives det föreningar, som stå utanför landsorganisationen och icke ledas av samma ansvarskänsla som den. För det andra råder ej sällan även inom till landsorganisationen anslutna fören1ngar, när det egna intresset skymmer blicken, oklarhet om, huru långt egenmäktigheten kan tillåtas sträcka sig utan att komma i strid med det allmänna rättsmedvetandet. För det tredje slutligen kan inträffa, att-det för landsorganisationen själv brister i effektiv kontroll med att tillbörlig hänsyn tages till detta. I "Social-Demokraten" anfördes för ett par dagar sedan ett exempel på flagrant missbruk av blockadförklaring. Grovarbetareföreningen i Stockholm hade belagt en medlem av murareförbundet, som tillika var tomtägare, med blockad, därför att han på sitt eget husbygge utfört rörningsarbete, en specialitet, som enligt föreningens dom med ensamrätt och uteslutande av alla andra tillkomme -dess medlemmar, fast overenskommelse-därom aldrig kunnat träffas. I det socialdemokratiska huvudorganet tlllägges, att sådana blockadfall icke äro sällsynta, men enklast bor-de bringas ur världen genom en noggrannare gränsdrag