Onsdagen den (i inaj 1942. NI 17- 61
Ving beskattningen av stiftelser och ideella fiircningar in. m. (lforts) ger vidare på den förmodan. att ägarna av andelarna eller insatserna i de ekonomiska föreningarna skulle befinna sig 1 sådanaïnnklomstlagjeriš, latt ïllåaltáß: procenten för dem skulle komma att loigga vasent igt agreh ted dan -d från: att det ligger någonting i denna tankegang. Man bortser emcfe er i är? rr en hel del omständigheter. Man kan salunda fråga siguhår ormogšii e eårna den skall beskattas hos föreningarna, kommgp att Vil-T fisfifäas- 01310 (ligen kommer den att uppskattas på -det sättet, att man- tar bo var -ena åne fun talltag möjligen för det fall, att i-balansrakningen inga aktier i ankrab (ire ag: då, någon jämkning kan ske. Naar det galler uppskattningea a tic agens förmögenhet eller behållna tillgangar for beskattning hos aktieägarna, gar marli dock till väga på ett helt annat -och effektivare satt. Da ar man intresserfu av de dolda reserverna, förefintlig good-Will och andra på rantabiliteten inverkande faktorer. N är man vidare talar om formogenhetsbeskattningen hos de ekonomiska föreningarna, är det icke heller fråga o-m den särskilda fornigogenhetsskatten. Deekonomiska föreningarna blinnamligen ohelt fritagnaulfran denna. Vidare kan i detta sammanhang erinras darom att på: grund av ga lande skattelagstiftning de kooperativa föreningarna aroø i tillfallenatt verksta a utdelning till medlemmarna av sin behallna vinst på. sadant satt, att denna vinst icke blir beskattad hos föreningarna. Man kan aven p-eka-på ett sadant förhållande, som att i- samband med de ar 1938 vidtagnauandringarna i forordningen om statlig -in-komst- och förmögenhetsskatt en väsentligt skarpt beskattning över hela linjen genomfördes, med undantag allenast for de ekonomiska föreningarna, vilkas; beskattning väsentligt minskades på grund av att densamma gjordes proportionell i stället for progressiv. Man kan aven peka på skatteförmågan. Det är väl anledning utga ifran att de ekonomiska foreningarna ofta ha den bärkraften, att man nar det galler att avvaga deras skattebörda, icke behöver snegla på den inkomstniva, på vilken manga av andelsägarna måhända befinna sig. -
J ag vill oek rikta uppmärksamheten på en aiinan sak i detta sammanhang. Exempel från producentkooperationen ge vid handen, att på grund av den ordning, som kammaren och riksdagen måhända nu kommer att besluta, denna producentkooperation icke kommer att lämna några mera betydande bidrag till förmögenhetsbeskattningen. Vi kunna tänka oss en sådan förening, ägare till ett spannmålslagerhus eller annat. Dess verksamhet har gått bra. Den har samlat en betydande förmögenhet. Insatserna i föreningen lyda kanske a fem kronor och deras antal motsvarar antalet hektar Jord, som representeras av de olika delägarna. Förmögenheten uppgår i alla fall till 30, 40 eller 50 kronor per insats. Om en medlem utträder -ur föreningen får han i bästa fall icke mer för insats än de fem kronorna. Overlåter han fastigheten och medlemskapet på den grund upphör, får han icke heller mer än fem kronor per insats. Om han avlider och av den anledningen icke längre kommer att tillhöra föreningen, går det på samma sätt. Hans rättsinnehavare kunna nog icke tillgodogöra sig mer än högst de fem kronorna per insats. Om, såsom här förutsätts, vid föreningens upplösning tillgångarna i deras helhet skola enligt stadgarna fördelas mellan andelsägarna, blir läget faktiskt det, att dessa under för eningens bestånd komma att i förmögenhetsavseende skatta för insatsernas no minella belopp, men föreningens förmögenhet därutöver blir obeskattad. Det förefaller sålunda som om den likställighet med aktiebolagen som här, efter vad man uttryckligen anför, eftersträvats, blir en ren chimär. Den avsedda beskattningen stannar i många fall på papperet. Förslaget kan av denna och andra anledningar icke sägas lösa de spörsmål man här givit sig in på. De måste anmäla sig till omprövning snarast möjligt. Om riksdagen nu fattar beslut i överensstämmelse med propositionen och utskottets förslag är detta
