Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/239

Den här sidan har inte korrekturlästs

Onsdagen den 13 maj 1942. Nr 18. 53

Ang. ändringar i allmänna resereglementet. (Forts.)

Det är naturligtvis alltid svårt att avväga bestämmelserna rättvist och särkilt när det gäller storleken av traktamentsbeloppen. Finansministern omnämnde, att det har skett en provisorisk omarbetning genom sakkunniga av detta reglemente, ochdärvid ha ju många detaljer varit föremål för omprövning. Som nyss nämnts, har ju finansministern i stort sett följt de sakkunnigas uppfattning, men egentligen på en punkt, nämligen när det gäller traktamentena, föreslagit en viss, om än icke särdeles betydande höjning utöver de sakkunnigas förslag. Herr Löfgren och jag ha i denna kammare väckt en motion, som innebär samma inställning som lönenämnden intagit och alltså ett förslag om ytterligare en liten förhöjning. Men vi hörde ju nyss och vi kunna se av utskottsutlåtandet, att man icke ens velat godtaga Kungl. Maj:ts anspråkslösa förslag till höjning och ännu mindre lönenämndens förslag, där det skiljer sig från de sakkunnigas.

Jag får livligt beklaga detta, och det är med stor tillfredsställelse, som jag hörde, att herr statsrådet och chefen för finansdepartementet tog till orda i denna sak och framhöll den mening, som jag med dessa enkla ord också velat göra mig till tolk för. Jag undrar, om det är så alldeles klokt att gå så här onödigt hårt fram på olika punkter, när det gäller tjänstemännen. Vi måste komma i håg, att detta reglemente skall gälla en tid framåt och att det blir allt dyrbarare att leva, och denna obestridliga fördyring drabbar inte minst på resor. Det är inte på- många ställen ute i landet, skall jag säga, där man kan äta en så bra lunch för 1,65, som m-an gör här på riksdagsrestaurangen, och man kan ju förstå, att tjänstemännen knappast kunna. vara tillfredsställda med att vid vissa tillfällen själv-a ur egen kassa få betala en del av sina resekostnader i statens tjänst.

Jag vill särskilt framhålla, att det föreligger nog en viss njugghet ifrån statsutskottets sida, när det gäller att försöka tillmötesgå främst de så kallade högre tjänstemännens intressen. Jag vill också stryka under, att vid den lönereglering, som riksdagen för en del år sedan beslöt, blevo i det civila lönereglementet de högre tjänstemännen procentuellt betydligt sämre tillgodosedda än de andra, och även på andra punkter blevo, trots Kungl. Maj:ts välvilligaie inställning, deras intressen tillbakasatta.

J ag vill naturligtvis inte göra något yrkande här, men jag har inte kunnat undga att 1 detta samband stryka under just vad herr finansministern nyss yttrade, att sådana nålsting, som här förekommit icke blott vid detta tillfälle, utan 1 flera fall, som påtalats här under senare år, emot tjänstemännen, som dock särskilt 1 så bekymmersamma tider som de närvarande få bära mycket tunga bördor, föref-alla mig både onödiga och osympatiska, och de kunna icke vara till gagn.-J ag förstår så väl, att det inom utskottet varit olika meningar. Det finns ju de,- som äro ytterst negativt inställda, när det gäller tjänstemän, och här föreligger väl resultatet av en kompromiss, men jag vill med dessa ord blott-uttala den förhoppningen, att i framtiden statsutskottets inställning måtte bli något välvilligare, när det gäller den stora gruppen av trogna förvaltningsmän i statens tjänst.

Jag har, herr talman, intet yrkande.

l herr Tamms yttrande instämde herrar Sundberg, Axel l var Anderson, Ohlin och Caap.

Herr Anderson, Gustaf lwar: Herr talman! Dä jag deltagit i statsutskottets tredje avdelnings behandling av- detta ärende, ber jag att få säga några fa ord - avdelningens förslag blev ju sedermera utskottets.

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att det behöves en revi