Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/264

Den här sidan har inte korrekturlästs

28 Nr 18. Onsdagen den 13 maj 1942.

Ang. oallfröodlingerzs främjande i Norrland. tforts.) r-iella sammanhang kraftigt understryka, att för innehavarna av arbetarsmåbruk, och stödjordbruk överhuvud taget, är det kanhända av ännu större betydelse än vad det är för de egentliga bondejordbrukarna att de både i fråga om kreatursraser och vallodling sättas i tillfälle att bedriva en kvalitetsproduktion. Det är för dem av mycket stor betydelse att kunna erhålla det tillskott till försörjningen, som möjliggöres genom att de kunna hålla sig med goda kor i stället för med dåliga och genom att kunna höja avkastningen av sina små hövalla.r med de rätt höga procenttal som här nämnts.

Det har ju i allmänhet framstått såsom en stor social fråga och ett politiskt problem att kunna höja just den norrländska skogsarbetande befolkningens levna.dsvillkor. Då mer än hälften av denna befolkning samtidigt är mer eller mindre jordbrukande, följer därav, att man, vid sidan av de åtgärder som kunna vidtagas för att höja denna skogsarbetarbefolknings inkomster på den fackliga vägen, och genom att förlänga deras arbetsår, en sak som man snuddade vid i debatten om semesterproblemet, måste se till att en avsevärd del av den önskvärda höjningen av deras årsinkomster åstadkommes genom en höjd avkastning av deras jordbruk.

De naturliga förutsättningarna för jordbruk äro ju begränsade i Norrland. Men i fråga om hö, liksom i fråga om potatis, har Norrland onekligen stora naturliga förutsättningar. De vinster denna jordbrukarkategori kan göra, speciellt när det gäller vallodlingen, ha sin stora direkta betydelse däri, att mjölkproduktionen höjes, varigenom en bättre grund i rent bokstavlig bemärkelse kan läggas för familjens försörjning.

Det är under hänvisning till dessa synpunkter som jag ber att få förena mig med herr Tjällgren, först och främst i hans hemställan till jordbruksministern. Och när han vidare, om jag fattade honom rätt, ställde ett yrkande om bifall till motionen, är det klart att jag biträder även detta. Men jag utgår ifrån att även om utskottets förslag bifalle-s, skall man ändock från statsmakternas sida vidtaga erforderliga åtgärder för att i större skala än vad som hittills kunnat ske främja lösningen av, den viktiga fråga som är föremål för motionen.

J ag har med intresse och med stor tillfredsställelse i utskottsutlåtandet tagit del av att man i fråga om upplysningsverksainheten på hithörande områden bl. a. har kunnat betjäna sig av jordbrukarna.s organisationer såsom anordnare och rekvirenter av föredrag och demonstrationer. Det intresserar mig därför att jag sedan länge har uttalat, att på samma sätt som fackföreningsrörelsen i vårt land blivit. mer och mer intresserad för produktionen och för näringslivet som sådant, skulle även jordbrukarnas organisationer, i den mån de hunnit lösa de närmast liggande uppgifterna, få tid och krafter till övers för att till medlemmarna förmedla den kontakt med vetenskapen och med försöksverksamheten som är nödvändig för att det svenska jordbruket, icke minst de små stödjordbruken, skall kunna. utvecklas på det sätt som kan ge den bästa avkastningen av detsamma..

Det är alltså för att understryka vikten av åtgärder i syfte att organisera upplysningsverksamheten och att skapa en ökad tillgång av inhemskt frö åt innehavarna av stödjordbruk, som själva inte gärna kunna syssla med sådan odling av frö, som jag har velat i anslutning till herr Tjällgrens yttrande anföra. dessa synpunkter.

Sedan overläggniiigen ansetts härmed slutad, gjordes enligt de därunder förekomma yrkandena propositioner, först på bifall till vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet hemställt samt vidare på bifall till den i ämnet väckta motionen; och förklarades den förra propositionen, vilken förnyades, vara med öyervätgarrde ja. besvarad.