Onsdagen den 10 juni 19-12 f. m. Nr 22. 41
Förslag till rättegångsbalk. (Forts) som också depaartementschefen för sin del uttalat, utan större betänklighet kunnat acceptera den lösning, som framlagts i utskottsförs-laget. J ag tror att även denna organisation skall fylla sin uppgift. Jag vill säga att jag utan tvekan är av den, uppfattningen, att nämnd även vid rådhusrätt kommer att bliva till nytta icke minsrt med hänsyn till den stora betydelsen av att rättsskipningen verkligen får en folk-lig anknytning och att den blir en gemensam egendom för vårt folk. Jag kan alltså på denna punkt ansluta mig till utskottets förslag.
Här har ytterligare talats om vissa andra frågor, såsom om det sätt på vilket vittnesförhör bör ledas och om förfarandet 1 högsta domstolen, men jag skall, herr talman, inte i detta sammanhang gå in på dessa frågor, utan får kan-ske återkomma därtill vid den senare behandlingen.
Herr Branting: Herr vice talman! Här har senast av herr Gärde frarnliållits betydelsen av lekmännens deltagande i räittsskipningen. Jag skulle inledningsvis vilja uttala den förhoppningen att de riksdagsman, som betrakta sig själva såsom lekmän i denna fråga, också måtte deltaga i debatten. Jag är nu den sjunde juristen i denna diskussion angående en fråga som dock är av största betydelse för hela svenska folket, och det känns i viss mån besvärande. Emellertid skulle jag också vilja tillåta mig några allmänna anmärkningar såsom kommentar till det beslut som vi här gå att fatta.
Det är enligt mitt sätt att se icke något tvivel om att inånga och uppriktiga lovord äro på sin plats beträffande detta rättegångsverk. Det är sannerligen ett stort och betydelsefullt lagverk som härmed förelägges riksdagen, och jag tror att årtalet 1942 i vårt rättshistoria kommer att nämnas på samma sätt som förut 1734.
Vad är det nu egentligen som sker med denna nya lagis införande? Man har i allmänhet framhållit lagverket såsom innebärande en genomgripande modernisering av vår gamla rättegångspraxis. Man har då, främst åsyftat den nya rättegångsbalkens inriktning mot muntlighet, koncentration och omedelbarhet i själva rättegångsförfarandet, varigenom alltså vår rättegångsordning kommer att bli mera lik det förfarande, som tillämpas i andra civiliserade stater. Herr Gärde har nyss enligt min mening med fog strukit under att beträffande övergången i större utsträckning till muntlighet reformen i själva verket icke innebär någonting nytt, utan snarare en återgång till något gammalt och gott.
En annan förändring, som emellertid verkligen innebär en nyhet och som jag för min del kanske till-mäter ännu större betydelse, är den nya rättegångsordningens tveklösa accepterande av den fria bevisprövningen med allt vad därav följer. Jag vill tillåta mig säga några ord om den frågan som hittills icke blivit vidare berörd här.
För min del har jag naturligtvis inga principiella invändningar att göra mot hela den utveckling som här äger rum, utan jag ansluter mig tvärtom till dem som med största tillfred-sställelse hälsa denna reformering, inte precis därför att den förlänar vår rättsordning en mera modern prägel, men därför att den torde komma aitt garantera både snabbare och bättre avgöranden. Man får inte glömma att huvudsaken i alla fal-l är att inom så kort tidrymd som möjligt få fram det mest rättsenliga domslutet med största möjliga hänsynstagande inom rättsordningens ram till det materiellt riktiga.
- Emellerti-d är det vä-l klart att vi inte böra framställa saken så, som om vi tills nu skulle ha levat i något den defekta rättsordningens tillstånd, men genom denna reform komma in i ett idealiskt stadium. Den hittillsvarande ordningen har naturligtvis haft sina brister, i synnerhet med avseende på sin långsamhet, men den har också haft sina förtjänster, och det nya, varmed man ju hoppas skall följa mycket gott, blir i vissa avseenden. oförnekligen ett steg ut
