Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/605

Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Första kammaren, N r :33/,. 18 fast anställda underbefäl - utan att hänsyn tages till vederbörandes examensmeriter i fräga om allmänbildande kunskaper - visat sig vara de för offieersyrket bäst lämpade. Beträffande sättet för underoffieerskärens rekrytering föresläs icke nägra principella förändringar; denna kär skall alltjämt rekryteras av fast anställt underbefäl, som genomgätt underoffieersutbildning vid vederbörlig försvarsgren. Även vi finna lämpligt att bibehålla de nuvarande grunderna för underofficcrskärens rekrytering. Medan behovet av officerare, underoffieerare och underbefäl i fredsorganisationen praktiskt taget helt och hället täckcs genom att antalet aktiva beställningshavare beräknas med hänsyn till nämnda behov, mäste däremot krigsorganisationens behov till övervägande del tillgodoses genom i anspräkstagande av annan befälspcrsonal. Personal på övergängsstat, reservstat och i reserven tages därvid givetvis i första hand i anspräk. Återstäende befälsbeliov, som är mycket stort, mäste täckas av Värnpliktig befälspersonal. För att dessa vid mobilisering skola kunna placeras i de befattningar, för vilka de avses, mäste de redan i fredstid genomgä erforderlig befälsutbildning, och detta har alltsä varit skälen för att i nya värnpliktslagen inskriva skyldighet för vissa värnpliktiga att i förhållande till huvuddelen av de värnpliktiga underkasta sig förlängd utbildningstid om 6 eller 12 mänader, beroende på den avsedda placeringen vid mobilisering. Visserligen uttagas i första hand sädana värnpliktiga till förlängd utbildning, vilka förklara sig villiga att genomgä officers- och underoffieersutbildning, men därest det lämpliga antalet icke kan fyllas på detta sätt äger tvängsuttagning rum. För utbildning till värnpliktigt underbefäl fordras däremot icke förlängd utbildningstid. För dylik utbildning lämpliga värnpliktiga uttagas och föras fram till undcrbefälskompetens på sannna tid, som huvuddelen av de värnpliktiga genomgär rekryt- och soldatskola (mot- svarande utbildning). Möjligheterna härför bygga givetvis på särskilda förutsättningar för underbefälsuppgifter och på före militärtjänstgöringens början inhämtade kunskaper och färdigheter. Det kan icke förnekas, att detta krav på den värnpliktiga ungdomen att underkasta sig befälsutbildning med därav följande förlängt avbrott i civil verksamhet innebär ett avsevärt ingrepp i de värnpliktigas liv. De vällas i flertalet fall avbräck i sin civila verksamhet antingen de vid tiden för värnpliktens fullgörande äro anställda, egna företagare eller alltjämt hälla på att förbereda sig för viss levnadsbana. Med hänsyn till dessa omstämliglietcr förefaller det oss naturligt, att man så långt som möjligt undviker att älägga värnpliktiga förlängd tjänstgöring för utbildning till officerare och underofficerare. Andra utvägar att fylla behovet av officerare och underofficcrare i krigsorganisationen böra i stället i möjligaste män anlitas, och därvid synes det oss, att man i större utsträckning än hittills skett bör kunna utnyttja det fast anställda manskapct. .l)ct kan icke förnekas, att