lämplig. På grund av företeelsens vanlighet och ordets uttrycksfulla beskaffenhet torde brottsbenämningen häleri snart komma att allmänt förstås.
Brottsbeskrivningarna ha i allmänhet i propositionen gjorts mera ingående än i gällande lag, vilket måste betecknas som nödvändigt i en modern strafflag. I stort sett synas också de föreslagna beskrivningarna vara så enkla och lättfattliga som ämnets beskaffenhet medgiver. Mot den i 20 kap. 1 § upptagna beskrivningen på stöld, "olovligen tager annans sak med uppsåt att tillägna sig den", kan emellertid anmärkas, att ordet "sak" i den här använda juridiska bemärkelsen, omfattande bl. a. penningar, är mindre lättfattligt för allmänheten. Då varje föremål för annans äganderätt, i den mån det kan tagas, kan vara föremål för stöld, föreslår utskottet, att det citerade uttrycket ändras till "olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det". Av liknande skäl föreslår utskottet, att ordet "sak" i 6 § samma kapitel ändras till "något".
Genom de i propositionen föreslagna straffskalorna i förening med de viktigaste förmögenhetsbrottens uppdelning i olika grader efter brottets större eller mindre svårhet erhålla domstolarna vidsträckt möjlighet att behandla varje fall efter dess egenart. Vad särskilt angår gradindelningen, är denna ett naturligt uttryck för den i propositionen genomgående förskjutningen från stöld och liknande brott, där de nuvarande bestämmelserna förenklats och mildrats, till bedrägeri, förskingring och liknande brott, där alltför knapphändiga straffstadganden utvecklats och allvarliga ingripanden möjliggjorts mot företeelser av särskilt samhällsfarlig art. Vid stöld finnas nu utförliga stadganden om strängare straff för åtskilliga grova brottsfall ävensom ett särskilt bagatellbrott, snatteri, varemot vid bedrägeri och förskingring motsvarande gradering saknas. Enligt propositionen skola stöld, bedrägeri och förskingring bliva väsentligen jämställda och indelas i tre grader. Stöldbrottet skall delas i snatteri, stöld och grov stöld, bedrägeri på samma sätt i bedrägligt beteende, bedrägeri och grovt bedrägeri samt förskingring i undandräkt, förskingring och grov förskingring. Vid bedömande huruvida en stöld är grov skall enligt propositionen särskilt beaktas, om brottet förövats medelst inbrott eller avsett sak, som någon bar på sig, eller gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel, eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Utskottet vill understryka, att vad sålunda angivits endast utgör exempel samt att även andra för närvarande strängare bestraffade fall, t. ex. om någon stjäl kreatur som går i bete ute å mark, böra beaktas. Vad angår bedrägeri och förskingring torde domstolarnas nuvarande vana att vid stöld utskilja vissa fall till strängare behandling underlätta för dem att framdeles verkställa en liknande gradering även vid bedrägeri och förskingring.
I propositionen ha ej blott de allvarligaste förmögenhetsbrotten utan även brott av lindrigare slag sammanförts till större brottsbegrepp med vidare straffskalor. Denna metod erbjuder visserligen i flera hänseenden beaktansvärda fördelar, men ur andra synpunkter kan ett alltför omfattande brottsbegrepp väcka betänkligheter. I detta avseende har utskottet
