Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1942 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående skydd
för markägares rätt till skogsbär å egen mark m. m.
Första lagutskottet har i ett sammanhang behandlat de inom riksdagens
andra kammare väckta, till lagutskott hänvisade motionerna nr 151 av herrar
Nilson i Spånstad och Pettersson i Dahl samt nr 234 av herrar Gustafsson i
Lekåsa och Carlsson i Bakeröd.
I motionen II: 151 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa dels om åtgärder i syfte att förhindra att omogna bär avplockas, dels om utredning till skydd för markägarens rätt till skogsbär å egen mark.
I motionen II: 234 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om vidtagande av åtgärder till skydd för markägarens rätt att plocka skogsbär på egen inhägnad skogs- och hagmark.
Beträffande de skäl som legat till grund för motionärernas hemställan får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.
I motionerna framföras två skilda spörsmål, nämligen dels den
civilrättsliga frågan om rättigheten att tillgodogöra sig vilda skogsbär och dels frågan
om åtgärder i syfte att förhindra skördandet av omogna skogsbär.
Frågan om rätten till vilt växande bär.
Att utan lov taga väg över "tomt, åker, äng, plantering eller andra ägor, vilka därav kunna skadas" är belagt med straff (24 kap. 11 § strafflagen), men eljest är beträdande av annans mark icke förenat med straffpåföljd. Och i fråga om naturalster lämnar strafflagen skydd endast mot olovligt tillägnande av vissa sådana (24 kap. 3 och 4 bland dessa förekomma icke bär.
Frågan om rätten till vilda bär har förut flera gånger varit föremål för riksdagens prövning.
Sålunda väcktes redan åren 1899 och 1908 motioner med begäran om utredning i ämnet, vilka dock icke vunno riksdagens bifall. Lagutskottet, som behandlade motionerna, anförde sistnämnda år bland annat att den rättsuppfattningen syntes vara allmänt utbredd, att jordägarens rätt icke i och för sig uteslöte annan från att tillgodogöra sig ifrågavarande naturalster.
Frågan var därefter föremål för lagberedningens övervägande, och i sitt
år 1909 avgivna förslag till ny jordabalk upptog beredningen en
