Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/304

10 l"or.sta lagßutslwtiets utlåtande Nr 36. randena lämnas ii sid. 20-37 i propositionen en redogörelse, vartill utskottet hänvisar. Vid remiss till lagrådet den 17 oktober 1941 av två med de nu framlagda i huvudsak likalydande lagförslag anförde föredragande departementsdzefen, statsrådet Bagge - efter att hava redogjort för den i ärendet verkställda utredningen - följande: "Det synes önskvärt att frågan om placering av pastoratens prästlönefonder i fast egendom eller annan värdebeständig valuta utan ytterligare uppskov får sin lösning. Enligt den föregående redogörelsen hava efter verkställda särskilda utredningar anvisats två olika utvägar, vilka härvid kunna komma i fråga. Den första, vilken innefattas i kammarkollegiets förslag, innebär, att samtliga lönefonder utom de minsta efter viss respittid skola inlevereras till kyrkofonden. De nuvarande lönefonderna skola vidare omvandlas till boställskapital enligt de i klockarboställslagen anQvna grunderna. Ur kyrkofonden skall årligen till pastoraten utgå ett belopp, motsvarande den för året på boställskapitalet belöpande avkastningen (boställsränta). Den andra utvägen för frågans lösning, vartill förslag framlagts av kammarrådet Skoglund såsom inom ecklesiastikdepartementet tillkallad sakkunnig, innebär tillskapandet av särskilda stiftsfonder, från vilka förvärv av fastighet sedan skall ske. Inleverering av lönefonder till stiftsfond skall enligt den sakkunnige verkställas först i den mån, medlen erfordras för likviderande av fastighetsköp för stiftsfondens räkning. Den inköpta fastighetens avkastning fördelas sedan på de pastorat, från vilka lönefonder ingått i fastigheten, efter storleken av varje pastorats insats. Det torde böra anmärkas, att ingendera av de båda lösningarna avser att utesluta placering lokalt i löneboställe anknutet till det pastorat, till vars tillgångar för prästerskapets avlöning lönefonden hör. Vid vägandet av de båda förslagen mot varandra torde följande kunna principiellt anföras. Centraliseringstanken, vilken kammarkollegiet gjort sig till målsman för, står icke i överensstämmelse med grunderna för den lagstiftning, som genomfördes år 1932 för detta förvaltningsområde. Tvärtom underkändes vid detta tillfälle 1927 års prästlöneregleringssakkunnigas förslag om en eentraliserad förvaltning av prästlönejorden och ett sammanförande av prästlönefonderna till en för riket gemensam fond. Bildandet av stiftsfonder däremot, varom förslag framlagts av den sakkunnige, torde närmare ansluta sig till grunderna för ovannämnda lagstiftning liksom ock till det av sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet vid 1932 års riksdag framlagda förslaget till en gemensam fondförvaltning genom stiftsnämndernas försorg. . Den förvaltningsmässiga regleringen av lönefondernas överförande till fast egendom synes böra genomföras efter så enkla och klara linjer som möjligt. Förfarandet att förvandla lönefonderna till boställskapital enligt