Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/34

Den här sidan har inte korrekturlästs

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 5. motiven till motsvarande förut gällande stadgande, 8 kap. 21a §, infört genom lag den 14 oktober 1939, framhölls, hurusom erfarenheten visat, att ett land kunde vara operationsområde för utländska spioneri- och underrättelseorganisationer, vilkas verksamhet icke avsåge det land där organisationen arbetade utan ett annat land. Svensk lag innehölle för det dåvarande icke något mot dylik verksamhet riktat straffbud. Ur allmän ordningssynpunkt ävensom med hänsyn till förhållandet till främmande makter, med vilka Sverige upprätthölle vänskapliga förbindelser, torde en dylik verksamhet inom svenskt område anses icke önskvärd. Med hänsyn härtill stadgades straff för anskaffande av uppgifter angående förhållanden, berörande riket eller annan makt, vilkas meddelande till främmande makt kan skada rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt. Sedan i promemorian anmärkts, att en inom riket bedriven, mot annat land riktad spionageverksamhet enligt 14 § bestraffas såsom ett på sitt sätt landsskadligt brott, anfördes vidare, att från denna synpunkt farliga gärningar kunde ske även på annat sätt än genom spioneri. I främsta rummet funnes anledning att beakta sådan här i riket bedriven verksamhet som åsyftade att i annat land föröva sabotage genom att förstöra viktiga anläggningar, fartyg e. dyl. Även andra grova brott än sabotage, avsedda att utföras i annat land, kunde förberedas här i riket under sådana förhållanden att verksamheten kunde medföra fara för de vänskapliga förbindelserna med främmande makt; l fråga om gällande rätt anfördes i promemorian: För närvarande kan landsskadlig verksamhet av antytt slag endast i vissa särskilda fall bestraffas enligt svensk lag. Straff kan ibland följa enligt lagrum, vari förberedelse till brott är särskilt straffbelagd, t. ex. 19 kap. 21 § strafflagen, och i vissa fall torde ett delaktighetsbrott kunna straffas i Sverige fastän huvudbrottet förövats utomlands. Under förutsättning att Konungen medgiver åtal här i riket kan vidare enligt 1 kap. 1 § svensk undersåte straffas för brott som han förövat utomlands. Utlänning kan däremot icke här straffas för dylikt brott, med mindre det varit riktat mot Sverige eller svensk man; i fall utlämning sker kan han i stället straffas i det land där brottet begåtts. I den mån gärningen enligt vad nu sagts kan åtalas här i riket bestraffas den emellertid icke ur synpunkten att den kan vara menlig för rikets säkerhet. Så är däremot fallet då straff kan inträda enligt 8 kap. Sålunda kan straff ur nämnda synpunkt ådömas jämlikt 6 § andra stycket angående krigsförräderi som riktar sig mot en med riket i krig förbunden stats krigsmakt (jfr 24 och 25 §§). I vissa fall kan också tillämpas straffbestämmelsen i 4 § första stycket angående den som genom i lag eller författning förbjuden gärning framkallar fara för krig eller repressalier eller andra för riket skadliga åtgärder från främmande makts sida eller för främmande makts inblandning i rikets angelägenheter. Sistnämnda stadgande gäller, såsom torde framgå av dess lydelse, allenast under förutsättning att den brottslige här i riket gjort sig skyldig till någon gärning som i och för sig är förbjuden enligt svensk lag eller författning. I promemorian uttalades, att under kritiska tider det förhållandet, att utomlands förövade brott av grov beskaffenhet skedde med utgångspunkt i vårt land eller att dylika brott här planerades eller förbereddes, utan tvivel