Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/388

8 Första lugutskottets utlåtande Nr 42. N r 42. Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1942 kl. 5 e. m. Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning för bekämpande av sådan propaganda mot medborgargrupper, som utgår från deras trosbekännelse eller ras. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 179 i första kammaren av herr Brandt m. fl. och nr 233 i andra kammaren av fru Gustafson m. fl. I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en lagstiftning, som kriminaliserar varje propaganda mot medborgargrupper, vilken utgår från deras trosbekännelse eller s. k. ras. Beträffande den närmare motiveringen till motionärernas hemställan, varmed främst åsyftas skydd mot antisemitisk propaganda, får utskottet hänvisa till motionerna. Vissa yttringar av propaganda mot medborgargrupper kunna enligt gällande rätt göras till föremål för laga beivran. Så är först och främst förhållandet då det rör sig om falska beskyllningar eller ärekränkningar som äro riktade mot enskilda personer. I dylika fall äro bestämmelserna i 16 kap. strafflagen eller, därest angreppet sker genom tryckt skrift, motsvarande stadganden i tryckfrihetsförordningen tillämpliga. En propaganda av ifrågavarande slag riktar sig emellertid oftast icke mot bestämda individer utan mera allmänt mot en medborgargrupp. För sådana fall finnas enligt svensk rätt icke några generellt tillämpliga straffbestämmelser. Beträffande vissa typfall torde emellertid 11 kap. 15 § strafflagen, vilket lagrum handlar om förargelseväckande beteende å allmän plats, vara tillämpligt, och vissa former av propaganda kunna tänkas hänförliga under 10 kap. 14 a § strafflagen. Detta lagrum, som tillkommit vid 1936 års lagstiftning mot statsfientlig verksamhet, är av följande lydelse: "Den som uppsåtligen giver allmän spridning åt falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för den allmänna ordningen eller att väcka förakt för offentlig myndighet eller annat organ som äger besluta i offentliga angelägenheter, dömes till fängelse eller böter. " Till grund för ifrågavarande lagstiftning låg ett den 11 januari 1935 avgivet kommittébetänkande (Statens offentliga utredningar 1935: 8) med förslag angående åtgärder mot statsfientlig verksamhet. 1 betänkandet behandlas bland annat frågan om stävjande av propaganda, som innebär smädande och hetsande mot författningen, upphetsande mot vissa grupper av befolkningen. Härom anföres bland annat följande: