Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/498

10 Första lagutskottets utlåtande Nr 50. Vad först angår domboken torde det icke vara nödvändigt att renovera handlingarna i hyresmål. I övrigt synes försiktigheten bjuda, att domboksrenoveringen, som redan nu är av ganska obetydlig omfattning, bibehålles i den föreslagna utsträckningen. , Av jorddelningsprotokollen torde ägodelningsdomarens protokoll utan större fara kunna uteslutas från renoveringen. Den del av innehållet i detta protokoll, som är av egentlig betydelse för framtiden, nämligen ägodelningsdomarens beslut om fastställelse å förrättningar eller sammanläggning av fastigheter, redovisas nämligen i allmänhet genom bevis på kartor och handlingar, som lämnas till förvar hos annan myndighet, nämligen överlantmätaren. Om utgången av sammanläggningsärenden skall ägodelningsdomaren dessutom lämna överlantmätaren skriftlig underrättelse. Vad här sagts om ägodelningsdomarens verksamhet såsom fastställelsemyndighet äger också tillämpning i fråga om länsstyrelsens befattning med avstyckningsförrättningar. I de fall, då överlantmätaren meddelar fastställelse å sådana förrättningar, redovisas beslutens väsentliga innehåll i fastighetsregistret, varav utdrag tillställes domhavanden. Även i dessa fall torde renovationsskyldigheten därför kunna bortfalla. Beträffande ägodelningsrättens protokoll möter det större betänkligheter att begränsa renovationsskyldigheten. Svea hovrätt har föreslagit, att renovering av detta protokoll skulle ske endast i sådana mål, som röra äganderätt eller ständig besittningsrätt till jord, servitut, rågång eller annan fastighetsgräns. Även i andra jorddehiingsmål än de nu angivna är det emellertid vanligt, att i ägodelningsrättens protokoll intagas handlingar och utredningar av betydelse för senare rättsförhållanden. På grund härav synes det lämpligt att bibehålla renoveringen av detta protokoll i dess helhet. Häradshövdingföreningen har föreslagit, att vissa delar av äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokollen skulle uteslutas från renoveringen. Dä emellertid, såsom föreningen också framhållit, dessa renovationer bruka framställas med genomslag vid maskinskrivning, skulle en sådan partiell begränsning av renovationsskyldigheten knappast medföra några egentliga fördelar. De i promemorian föreslagna reglerna om vem som skall insända renovationshandlingarna i olika fall torde få anses lämpliga. Svea hovrätt har hemställt om vägledande uttalande beträffande skyldigheten att framställa dessa handlingar. Såsom hovrätten därvid framhållit, kunna skiftande fall tänkas, men i praktiken torde det i regel icke behöva möta några svårigheter att avgöra, vilken eller vilka tjänstemän som skola bära ansvaret, då framställandet av en renovationshandling försummats. Hänsyn måste härvid tagas till det bruk som råder vid domstolen. I regel torde ansvaret få anses åvila den som svarar för originalprotokollets uppsättande. Vid häradsrätt lärer domhavanden anses skyldig att med lämpliga mellanrum hålla sig underrättad om expeditionsarbetets gång, och en liknande skyldighet torde få anses åvila en ordinarie inskrivningsdomare i förhållande till sina vikarier. Bestämmelsen om dagaböter vid försummelse att insända renovationer i småprotokollsärenden torde böra upphävas såsom förordats i promemorian.