Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/520

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 52. Redvägs domsaga yttrade att lämpligheten av brottsbeskrivningen torde kunna starkt ifrågasättas. Styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler förklarade att ett på detta vaga sätt formulerat stadgande måste vid tillämpningen komma att bereda så avsevärda svårigheter i bevisningshänseende att det praktiskt taget förbleve en tom bokstav. Stockholms rådhusrätt hade i princip intet att erinra mot den föreslagna kriminaliseringen, men ifrågasatte om det från dansk rätt hämtade rekvisitet (under grovt missbruk av) "en på ålder och erfarenhet grundad överlägsenhet" bör bibehållas. Säkerligen, yttrade rådhusrätten, komme detta stadgande att i praktiken mycket sällan kunna tillämpas, ej minst med hänsyn till bevisningssvårigheter; även de valda ordalagen förefölle något främmande för svenskt lagspråk. Rådhusrätten i Västerås anförde: Det föreslagna stadgandet måste i och för sig anses väl befogat, men det torde icke kunna bestridas, att det använda uttrycket "på ålder och erfarenhet grundad överlägsenhet" såsom rekvisit för straffbarhet är synnerligen vagt och i praktiken kan giva anledning till en mycket osäker och ojämn lagtillämpning. Då här är fråga om ett nytt straffbud, torde det vara lämpligt att gå försiktigt fram, och starka skäl torde föreligga att för närvarande stanna vid att bestraffa endast det grova missbruket av överordnad ställning, särskilt som redan därmed det stora flertalet av de fall, som avses, torde drabbas av straffhot. En stadsfiskal i Stockholm yttrade: Bestämmelsen att brottet icke må åtalas av allmän åklagare, där ej kvinnan eller hennes målsman det till sådant åtal angiver, synes icke lycklig och kunna ge anledning till konflikter. I de tyvärr ingalunda sällan förekommande fall, då en kvinna på 16 à 17 år flyttar ihop med en man, kan genom det föreslagna stadgandet t. o. m. skapas samma situation som i fråga om de nu till avskaffande föreslagna straffen för horsbrott med det tillägg, att det vapen, som ätalshotet onekligen är, här även sättes i målsmans hand. Då det emellertid, på sätt de sakkunniga framhållit, av flera skäl är önskligt att skydda kvinnlig ungdom upp till 18 års ålder samt det i paragrafen upptagna andra fallet "av en på ålder och erfarenhet grundad överlägsenhet" är så vagt formulerat, att det säkerligen ytterst sällan kommer att kunna föranleda ådömande av straff men kanske stundom ett åtal, anser jag, att det ovan citerade ledet i paragrafen bör utgå, samt att, för förhindrande av köpslående om åtal åtminstone i de fall, som blivit för åtalsmyndigheten kända, det föreslagna andra stycket slopas. - , l propositionen nr 187 till 1937 års riksdag med förslag till lag om ändring i vissa delar av strafflagen m. m. anförde föredragande departementschefen, statsrådet Westman, beträffande nu ifrågavarande bestämmelser följande: l modern lagstiftning föreligger en tydlig tendens att utsträcka straffskyddet för unga kvinnor utöver femtonårsgränsen. Denna tendens torde företrädesvis vara betingad av den omständigheten att unga kvinnor numera, på grund av ändrade sociala förhållanden, i större utsträckning än förr redan i de första ungdomsåren lämnaföräldrahemmet för att på egen hand skaffa sig sin försörjning. Då de under tiden närmast efter femtonårsåldern ofta äro i kroppsligt avseende utvecklade utan att de vunnit motsvarande psykiska mognad och självständighet, kunna de lätt - undandragna det stöd som familjegemenskapen skulle berett dem - bliva i