Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/561

Första lagutskottetsiutlåtande Nr 54. 19 Bestämmelserna om jordägareavgift ha införts såsom 60 §. I denna stadgas även att i uppgift till bergmästaren skall angivas allt varå avgift skall beräknas. Av 22 § följer, att avgiften beräknas för kalenderår. Mot bestämmelserna i denna paragraf ha erinringar framställts i åtskilliga yttranden, därvid uttalats bland annat att stadgandet vore alltför gynnsamt mot jordägaren. - Vid lagrådsremissen anförde föredragande departemae1n.tschefen,.- "Bestämmelserna i denna paragraf i det remitterade utkastet bygga på samma huvudprincip som stadgandet i 22 § stenkolslagen. Mot de föreslagna bestämmelserna har emellertid erinrats, att det skulle föreligga en principiell skillnad mellan t. ex. stenkolsbrytning å ena samt skifferbrytning eller oljeutvinning ur skiffer å andra sidan. Denna invändning finner jag icke grundad. Stenkolsbrytning utgör enindustriell verksamhet lika väl som oljans tillgodogörande. Den skillnad som har betydelse är av praktisk art och sammanhänger med att vid brytningsmetodens användning den å fastigheten utvunna produkten, d. v. s. den brutna skiffern, ej är någon handelsvara. Mot det remitterade utkastet har i detta hänseende invänts, att det skulle vara förenat med stora svårigheter att få fram ett värde på skiffern genom att - såsom i promemorian uttalas - från den färdiga produktens värde draga vissa produktionskostnader. Det torde vara obestridligt att, om koncessionsinnehavaren ej vill utgiva royalty enligt den föreslagna maximiregeln, royaltyns fastställande fordrar en omständlig beräkning samt att dess storlek kan bliva väsentligt olika allt efter den metod som kommer till användning. En enklare regel än den i promemorian föreslagna torde kunna vinnas genom att beräkna en avgift med visst pris per ar som för oljeutvinning utnyttjats av koncessionsinnehavaren. Priset synes kunna fastställas till ett belopp av 15 kronor per ar. Den angivna beräkningsgrunden är för jordägaren synnerligen lätt att kontrollera och torde därför vara att föredraga framför visst pris per ton skiffer eller olja. Den innebär, att jordägaren successivt får gottgörelse med visst pris per ar allteftersom hans mark tages i anspråk. Därvid skola för varje år sammanläggas de områden som under året tagits i anspråk och avgälden beräknas i proportion till summan därav. Avgälden utgår utöver ersättning som tillkommer jordägaren enligt 14 eller 18 §. Till stöd för att generellt stadga enså jämförelsevis hög avgäld som nu föreslagits, oaktat skiffern i regel icke har något handelsvärde, vill jag framhålla, att enligt vad jag förut förordat någon förhöjning ej skall äga rum av ersättning som skall utgå vid inlösen av marken eller för skada eller intrång. Såsom jag uttalat i nämnda sammanhang synes det mig riktigt att i fråga om avgäld för alunskifferfyndighet något avdrag icke bör göras för inlöst område. Eljest skulle jordägaren vid brytning i dagen kunna gå helt miste om avgäld. Om förhöjning icke skall beräknas vid inlösen, torde för övrigt de skäl som förestavat yrkandena om dylikt avdrag ha väsentligt förlorat i styrka. Den i 22 § av gällande lag stadgade regeln om fördelning av där föreskriven royalty mellan samtliga jordägare inom koncessionsområdet kan medföra