Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/608

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 58. Denna förordning äger icke tillämpning å insamling för religiöst eller välgörande ändamål i samband med gudstjänst eller annan andaktsövning, ej heller å insamling som anordnas av politiskt parti till förmån för partiets verksamhet, ej heller för nykterhetssammanslutning för insamling till rörelsens egen verksamhet. Om lotterier gäller vad särskilt är stadgat. I motionen l: 213 hemställes, 1) om avslag å propositionen, 2) att, därest tanken på en lagstiftning överhuvud accepteras, uppdraget att handha denna kontroll och översyn över insamlingsverksamheten pålägges kommunalt organ i.någon form. I Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl.- Maj:ts förslag, får utskottet, i den- mån redogörelse för desamma ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen. I fråga om motiveringen till motionärernas yrkanden hänvisas till motionerna. I anledning av framställningar till Kungl. Maj:t från överståthållarämbtetet samt ett uttalande av riksdagens revisorer i deras berättelse till 1941 års riksdag har inom justitiedepartementet upptagits frågan om anordnande av kontroll över offentliga insamlingar, därvid en promemoria med förslag till förordning i ämnet utarbetats. I denna promemoria framhölls, att frånvaron av bestämmelser om offentliga insamlingar obestridligen vore en brist som borde avhjälpas. De möjligheter att utöva kontroll över dylika insamlingar som nu stode till buds vore nämligen mycket bristfälliga och hade tillkommit ur helt andra synpunkter. Angående h u v ud s y f t e t med lagstiftning i ämnet uttalades i promemorian att det syntes bör.a vara att möjliggöra tillsyn över att insamlade medel komme till avsedd användning. I den mån en sådan kontroll kunde anordnas utan att den bleve betungande torde icke kunna anföras några invändningar däremot. Det vore emellertid att märka, att insamlingar förekomme i de mest olikartade former och för de mest skilda ändamål, alltifrån de insamlingar som närmade sig bettleriet till dem som avsåge att tillgodose intressen av största betydelse. Det torde vara en olöslig uppgift att anordna en tillfredsställande kontroll över medlens användning vid alla insamlingar, och man vore fördenskull nödsakad att i viss utsträckning låta sig nöja med att möjlighet bereddes att öva kontroll däröver. Till en viss grad syntes alltså ät allmänheten böra överlämnas att själv bedöma, huruvida den ansåge att kontrollen över en i och för sig behjärtansvärd insamling vore tillfyllest för att insamlingen borde understödjas. Beträffande sättet för utövningen av kontrollen syntes enligt promemorian frihet böra lämnas att anpassa den efter omständigheterna. I regel borde någon form av revision anordnas genom arrangörernas egen försorg. I andra fall kunde det vara tillfyllest eller lämpligare att revision skedde direkt av polismyndighet. I promemorian erinrades att tillsyn över insamlingar även :kunde tänkas