Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/633

. Första lagutskottets utlåtande Nr 60. 3 Lagen den 11 juni 1937 (nr 344) om utlännings rätt att här i riket vistas trädde i kraft den 1 januari 1938 och gäller till och med den 31 december 1942. Med stöd av lagen ha tillämpningsbestämmelser meddelats genom kungörelsen den 26 november 1937 (nr 912) med föreskrifter i anledning av utlänningslagen, vilken kungörelse likaledes gäller till och med den 31 december 1942. Under åren 1939-1942 ha vidare med stöd av lagen utfärdats ett flertal bestämmelser i syfte att skärpa utlänningskontrollen. De viktigaste av dessa återfinnas i kungörelsen den 1 september 1939 (nr 599) med vissa särskilda föreskrifter om tillsyn över utlänningar. . För de gällande bestämmelserna på förevarande område lämnas i propositionen följande redogörelse. Enligt utlänningslagen och 1937 års utlänningskungörelse har handläggningen av ärenden rörande utlänningar, som här vistas, från och med år 1938 i huvudsak centraliserats till socialstyrelsen, där för sådant ändamål inrättats en särskild utlänningsbyrå. Ärenden rörande inresevisering handläggas emeliertid av utrikesdepartementet samt beskickningar och konsulat. Vid utlänningskontrollen biträda polismyndigheterna. I i Några ändringar i utlänningslagen ha icke vidtagits. Däremot ha en del av dess bestämmelser helt eller delvis satts ur tillämpning genom kungörelser, som under de senaste åren av Kungl. Maj:t utfärdats med stöd av 54 § utlänningslagen, bl. a. genom kungörelsen den 1 september 1939. Enligt nämnda lagrum äger Kungl. Maj :t att i händelse av krig eller fara för krig eller där sådant för rikets försvar eller eljest på grund av särskilda omständigheter prövas erforderligt, meddelade särskilda bestämmelser som må finnas nödiga med avseende å utlännings rätt att .inkomma eller uppehålla sig i riket eller att vistas å viss ort inom riket. - Därjämte har allmänt viseringstvång införts med stöd av 1 § utlänningslagen, vari stadgas, att utlänning som ankommer till riket skall vara försedd med pass eller annan legitimationshandling som enligt Kungl. Maj :ts förordnande må gälla såsom pass samt att i de fall Kungl. Maj:t bestämmer handlingen skall vara viserad för inresa i och vistelse i riket. För utlännings avlägsnande ur riket stadgar utlänningslagen tre former: avvisning, förpassning och utvisning. Avvisning innebär, att utlänning avlägsnas vid gränsen eller i varje fall omedelbart efter det han inkommit på svenskt område. Befogenhet att avvisa utlänning tillkommer polismyndighet, varmed i detta sammanhang i allmänhet förstås vederbörande polischef. Om polismyndighet finner anledning till avvisning föreligga men utlänningen påstår att han av politiska orsaker flytt från annat land och att han ankommit därifrån eller från land, varest han kan antagas icke åtnjuta trygghet mot att bliva återsänd till förstnämnda land, skall polismyndigheten enligt 20 § hänskjuta frågan om avvisning till socialstyrelsens avgörande. Sådant hänskjutande skall dock ej ske om det med skäl kan antagas att påståendet är oriktigt. Den andra formen för utlännings avlägsnande ur riket, förpassning, är avsedd för sådana fall då utlänning inkommit i riket men hans avlägsnande icke kräver någon mera ingående undersökning av de föreliggande