Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/638

8 Första lagutskottets utlåtande Nr 60. Mot de nuvarande bestämmelserna torde vidare kunna anmärkas, att regeln om att avslag å ansökan om vistelsetillstånd alltid skall förenas med förpassningsbeslut ibland verkat stötande. En fri prövningsrätt i detta hänseende synes dock mindre lämplig, eftersom meddelandet av förpassningsbeslut i så fall otvivelaktigt skulle innebära en prickning av den som drabbades därav. De angivna ändringsbehoven synas emellertid kunna tillgodoses genom att socialstyrelsen beredes möjlighet att förse uppehållstillstånd och uppehållsvisering med föreskrift att utlänningen senast vid tiden för tillståndets utgång skall utresa ur riket. Sådan föreskrift, som förslagsvis kan benämnas utresebeslut, bör ha den verkan att, om utlänningen icke avreser i rätt tid, förpassningsbeslut skall kunna meddelas av socialstyrelsen utan nämndens hörande och utan klagorätt för utlänningen. I stället böra bestämmelserna om nämndens hörande och om besvärsrätten göras tillämpliga å utresebeslutet. Vad angår innehållet i utlänningslagens s t r a f f b e s t ä m m e l is e r mä följande här nämnas. I 39 § stadgas, att den som uraktlåter att fullgöra anmälningsskyldighet, som är stadgad i utlänningslagen eller i .författning som med stöd därav utfärdats, skall straffas med dagsböter. Överträder utlänning vad i lagen är stadgat om skyldighet att hava arbetstillstånd, straffas han likaledes med dagsböter, och till enahanda straff är den förfallen som anställer utlänning i sin tjänst utan att denne har arbetstillstånd, där sådant erfordras. Enligt 40 -§ skall utlänning, som i annat avseende än varom i 25 och 39 §§ är fråga uraktlåter att ställa sig till efterrättelse vad i lagen stadgas eller med stöd därav blivit i författning eller eljest föreskrivet, eller söker, hindra verkställighet av beslut angående hans avvisning, förpassning eller utvisning, straffas med dagsböter eller, där omständigheterna äro försvärande, med fängelse i högst sex månader. Samma straff drabbar den som mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av anmälningsskyldighet eller eljest i ansökningsärende varom är stadgat i lagen eller i författning som med stöd därav utfärdats. Anmärkas må att i 25 §, som upptager bestämmelser om förpassning, såsom förpassningsgrunder angivas bl. a. de fall att utlänning saknar behörig legitimationshandling, viserad där så erfordras, eller kvarbliver efter utgången av den tid under vilken han äger rätt att vistas härstädes utan att ha sökt förlängning av rätten att vistas i landet. Att dessa fall undantagits från straff motiverades (se prop. 1927 nr 198 sid. 59) med att det i förevarande fall läge i sakens natur, att i regel intet stode att vinna genom ädömande av straff. Därest t. ex. en utlänning :icke kunde erhålla pass eller hans ansökan om visering eller uppehållstillstånd avslagits, ansågs det meningslöst att av honom utkräva straffansvar för hans underlåtenhet att avresa. I 41 § stadgas, att den som förhjälper utlänning att inkomma i riket, ehuru denne ej innehar legitimationshandling, viserad där sä erfordras, skall straffas med dagsböter. Slutligen föreskrives i 42 §, att om utlänning som blivit härifrån utvisad återvänt utan att han därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd, där sådant erfordras, han skall straffas med fängelse i högst sex månader.