Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/639

Första lagutskottets utlåtande Nr 60. 9 l de med stöd av utlänningslagen i administrativ väg utfärdade bestämmelserna om utlänningskontrollen finnas i regel inga straffbestämmelser. Ett undantag utgör kungörelsen den 12 januari 1939 angående särskilda villkor för utlännings vistelse inom skyddsområde för fästning eller motsvarande försvarsanläggning samt för utlännings tillträde till etablissement vid försvarsväsendet m. m. I denna kungörelse finnas särskilda straffbestämmelser, bl. a. stadgas där straff, dagsböter eller där omständigheterna äro försvårande fängelse i högst sex månader, för den som förhjälper utlänning att obehörigen inkomma i eller vistas inom befästningsområde m. m. Enligt 1937 års utlänningskungörelse stadgas en vidsträckt anmälningsskyldighet rörande utlänningar för bostadsupplåtare eller arbetsgivare. Förseelser häremot bestraffas enligt de nämnda bestämmelserna i utlänningslagen. Motsvarande anmälningsskyldighet är, såvitt angår utlänningars vistelse å hotell eller pensionat, föreskriven i avdelning lii av stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse. De härtill knutna straffbestämmelserna, som dock även avse svenska resande, avvika något från motsvarande stadganden i utlänningslagen. I § 41 föreskrives sålunda, att innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat, vilken uraktlåter att fullgöra skyldighet, som enligt avdelning lii i stadgan åligger honom, skall straffas med 5-300 kronors böter. Enligt § 42 av stadgan skall resande, som vid meddelande av uppgift, varom i avdelning lii sägs, mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift, där ej jämlikt allmän lag eller särskild författning eljest ansvar därå följer, straffas med dagsböter. Vidare finnas«i stadgan bestämmelser enligt vilka innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat, där rörelsen drives på grund av särskilt tillstånd, mä, om han upprepade gånger dömts till ansvar för förseelse mot de i stadgan meddelade bestämmelserna, av länsstyrelsen kunna skiljas från rörelsens fortsatta utövande. Den omfattning, vari utlänningslagens straffbestämmelser tillämpats, framgår av följande tabell. I A1- Antal sakfända Böter lfmé$ g2°-ësm°ån- 1938 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1,104 1,094 5 5 1939 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1,673 1,658 . 9 6 1940 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1,185 1,178 5 2 Domstolarna synasgi regel för underlåten anmälningsskyldighet utdöma 2-5 dagsböter. Nyligen dömdes emellertid av Stockholms rådhusrätt ett par personer som inhystutläni1ingar, vilka idkat mot landet skadlig verksamhet, för sådan förseelse till 40 dagsböter. Vad i yttrandena anförts beträffande straffbestämmelserna i utlänningslagen torde ådagalägga behovet att företaga vissa straffskärpningar. Uppenbart synes emellertid vara, att den förseelse som består i underlåtenhet att anmäla utlännings vistelse i regel är av ringa beskaffenhet. Förseelsen beror ej sällan på bristande kännedom om gällande bestämmelser eller på förbiseende och är ofta att betrakta som en ren ordningsförseelse. Att geneBihang till riksdagens protokoll 1942. 9 saml. 1 avd. Nr 60, 2