Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/648

4 Första lagutskottets utldtande Nr 61. någon större vàdlighet för annans säkerhet. Ofta sammanhänger brottsligheten här med oordentligt eller lastbart levnadssätt samt parasitism. Utredas bör huruvida icke vid sådan brottslighet, av Thyrén betecknad såsom brottslighet på grund av lättjefullhet, i stället för straff bör inträda intagande å tvångsarbetsanstalt. De brottslingar som här komma i fråga tillhora samma kategori av asociala individer, som för närvarande på grund av sitt samhällsskadliga levnadssätt ådömas tvångsarbete enligt lösdrivarlagen. I detta sammanhang bör undersökas, om och i vilken utsträckning ådömandet av tvångsarbete även i övrigt må överflyttas från polismyndigheterna till domstolarna. De för utredning rörande organisationen av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar tillkallade sakkunniga hava i betänkande den 31 december 1932 (S. o. u. 1933: 11) till skyndsam utredning rekommenderat bl. a. frågorna om avskaffande av påföljden enligrt strafilagen 2 kap. 19 § samt av påföljden "ovårdighet att i rikets t]anst vidare nytt- jas" ävensom frågan om införande av villkorlig åtalseftergift. Utredningar i dessa ämnen hava redan påbörjats inom justitiedepartementet. De böra fullföljas i samband med utredningen angående de reformfrågor rörande straffsystemet som ovan berörts. - Å straffverkställighetens område synas reformer vara påkallade beträffande såväl bötesförvandlingsstraffet som frihetsstraffen. Det nuvarande bötesförvandlingsstraffets brister ligga i öppen dag. Mot detta straff har bl. a. anmärkts att det är principiellt oriktigt att låta en person undergå frihetsstraff för ett brott som domstolen funnit böra sonas med böter; anledningen till frihetsstraffets avtjänande är icke det begångna brottets beskaffenhet utan den, att brottslingen antingen icke kunnat eller ock icke velat erlägga böterna. Om den dömde på grund av arbetslöshet eller dylikt icke kunnat betala böterna, är det för rättsmedvetandet stötande att straffet skärpes från bötesstraff till frihetsstraff. Beträffande det fall då den dömde på grund av tredska underlåter att betala böterna, må erinras att risken att enligt nuvarande regler få böterna förvandlade till frihetsstraff icke innebär ett tillräckligt verksamt tvångsmedel mot den tredskande. Fortfarande intagas årligen i fängelserna för avtjänande av böter mer än 10.000 personer. Ett stort antal människor vänjes sålunda vid fängelselivet under kortvariga uppehåll i straffanstalterna, varigenom det avskräckande momentet hos frihetsstraffen försvagas. Härtill kommer att bötesfångarnas vårdande i fängelserna och de ofta långa transporterna till och från straffanstalterna åsamka statsverket oproportionerligt stora kostnader. Hur de med bötesförvandlingsstraffet förenade olägenheterna skola kunna undanröjas lär icke kunna utan en ingående utredning avgöras. Vid uppdragandet av linjerna för en blivande reform finnes emellertid ett värdefullt material att tillgå såväl i de här i landet framlagda förslagen som. i utländska lagar och och lagförslag. Med hänsyn till de gynnsamma erfarenheter som vunnits beträffande tillämpningen av institutet villkorlig frigivning bör undersökas, huruvida icke lättnader skulle kunna åvägabringas i förutsättningarna för vinnande av denna förmån. Överhuvud bör övervägas, huruvida icke Villkorlig frigivning eller utskrivning skulle kunna införas som ett normalt sista led i straffverkställigheten och en övergång till den fulla friheten. Huru denna