Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/663

Första lagutskottets utlåtande Nr 61. 19 För underlättande av differentieringen i fångarnas behandling torde en koncentration av straffverkställigheten till ett fåtal anstalter, däribland en stor huvudanstalt med erforderliga annex av olika slag vara att förorda. Ungdomsfängelset bör förläggas helt avskilt från andra anstalter. I organisatoriskt avseende bör undersökas, huruvida den centrala uppsikten över de olika områdena av statlig verksamhet för omvårdnad om asociala individer - kriminella, alkoholister, lösdrivare, vanartad ungdom m. fl. - bör koncentreras till en och samma myndighet. Å andra sidan torde böra tillses, att en viss decentralisation av förvaltningen genomföres, så att de lokala myndigheterna få större rörelsefrihet än de för närvarande äga. Fångvårdsarbetets sociala karaktär bör komma till starkare uttryck; bl. a. bör ett ökat samarbete mellan de lokala myndigheterna och socialt intresserade arbetskrafter utanför anstalterna eftersträvas. Bland specialfrågor som böra göras till föremål för särskild utredning kunna nämnas dels frågan om anordnandet av en undersökning av fångarna vid deras ankomst till fångvårdsanstalten för utrönande av deras individuella egenskaper och för vinnande av övriga erforderliga upplysningar av betydelse för deras behandling å anstalten; dels frågan om uppläggande av ett centralregister över samtliga fångar som avtjäna omedelbart ådömt frihetsstraff, innehållande upplysningar - grundade på rättegångshandlingarna samt under fängelsetiden gjorda iakttagelser - om varje fånges tidigare vandel, uppförande under fängelsetiden, karaktär och anlag; dels ock spörsmålet om en förbättrad fångvårdsstatistik, varigenom en bätt1;e överblick över detaljerna i straffverkställigheten och effekten av vidtagna åtgärder skulle vinnas och möjligheter öppnas till mera ingående jämförelser mellan fångvården i vårt land och i andra, särskilt våra nordiska grannländer. Till undersökning bör vidare upptagas frågan om sjukvården, särskilt sinnessjukvården, inom fängelserna, liksom frågan om fångarnas undervisning och andliga vård. Då fångens individuella behandling kommer att ställa större krav på fångvårdspersonalens kompetens än det nuvarande systemet, bör fángvdrdens utbildnings- och rekryteringsfrdga jämväl upptagas till behandling. y W - h- -4" hf l anslutning till detta program och efter verkställda utredningar har viss lagstiftning kommit till stånd. Vid 1937 års riksdag antogos sålunda bestämmelser angående möjlighet till permission från straffanstalt och om avbrott i strafftiden såsom disciplinstraff. Den 8 april 1938 utfärdades tidigare omnämnda stadga angående vård och behandling i statens fångvårdsanstalter. Samma år upplades inom fångvårdsstyrelsen enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande ett centralt fångregister, som bland annat möjliggör en mera ändamålsenlig differentiering av fångarna och utarbetandet av en förbättrad fångvårdsstatistik. Beträffande de förbättringar som utan lagändring kommit till stånd genom nybyggnader och ombyggnader av anstalter samt genom av fångvårdsstyrelsen utfärdade föreskrifter för de intagnas vård och behandling får utskottet hänvisa till fångvårdsstyrelsens yttrande. I strafflagberedningens direktiv innefattas även fångvårdens organisation. I sitt ovannämnda yttrande i konselj den 6 oktober 1938 anförde sålunda chefen för justitiedepartementet: